Cykeltur i Västra Götaland 2-14 Juli 2008
En mil hemifrån i Gumlösa, är vägen mot N.Sandby avstängd p.g.a. asfalteringsarbete, så jag får vända och ta en annan väg över Fjärlöv. Jag tvärar över Aska till Näs, här får jag cykla utmed väg 23 någon kilometer innan jag tar till vänster på en mindre väg mot Tockarp. Jag passerar på det vackra näset mellan Ballingstorps- och Ottarpssjöarna vid Sjömellet, det en gång i tiden så populära badstället, men som tyvärr numera nästan helt är bortglömt. Jag passerar därefter under den södra stammbanan i en väldgt smal tunnel, och kommer ut på en smal grusväg som slingrar sig vackert genom bokskogen.
Efter en stund kommer jag ifatt en traktor som klipper det långa gräset längs vägkanterna. Vid "Pinkatorpet" släpper han förbi mig så jag kan cykla vidare, här passerar jag den vackra Luhrsjön, som i mitt tycke tillhör favoriterna bland sjöarna i trakten. Här skulle jag ju kunna stanna och ta ett dopp, men än så länge är jag bara 3 mil hemifrån och har inte hunnit bli så varm ännu. Egentligen är det faktiskt ganska svalt att cykla för fartvinden den svalkar, och det är ju bara i de stora uppförsbackarna när det är riktigt varmt, då flugorna kommer ifatt en, som man upplever värmen besvärande. Då är det gott att ta ett dopp! Men så är inte fallet nu, utan jag cyklar vidare.
Framme i Farstorp tar jag vägen norrut mot Verum, i Verum cyklar jag förbi kyrkan mot Visseltofta, vägen följer naturskönt den mäktiga Helge å en bit. Här i utkanten av Skåne upplever man det som en riktig avkrok, men de många vägarna, kyrkan och närheten till ån vittnar om att Visseltofta en gång i tiden, var en viktig utpost i det danska riket. Nu gäller det att ta rätt väg, för här går vägarna mot Emmaljunga, Osby, Hallaryd, Farstorp, Kylen, och den lilla vägen mot Sjuhult. Det är den sista, den mot Sjuhult jag ska ta.
Efter 5 mils cyklande närmar jag mig nu Smålandsgränsen, jag är ute i okända trakter och äventyret det kan äntligen börja. Så här på min första dag brukar jag alltid ha med mig en matsäck så jag slipper ödsla tid på att leta matställen, (om det nu skulle finnas nått i dessa öde trakter) för man vill ju komma så långt hemifrån som möjligt. Så efter 6 mil på sadeln är det dax för mat, jag stannar på en fin plats, ett smalt näs mellan två små sjöar, nämligen Östra och Västra Väglasjön. Någon vänlig person har satt ut ett bord med bänk, så det är bara att sitta ner och njuta av mat och dryck. Efter maten tar jag mig ett dopp i sjön. Mätt och avsvalkad cyklar jag vidare en halvtimme senare. Jag har nu den första rejäla uppförsbacken framför mig.
I Traryd passerar jag det första stora vattendraget på min resa, nämligen Lagan den har 5 mil kvar på sin resa till havet, vi kommer att mötas igen på denna resa några mil nedströms. Förr i tiden gick E4:an rakt igenom byn, men numera går den strax norr om Traryd, jag passerar motorvägen på en smal bro. Här stannar jag på motorvägstavernan och dricker kaffe och äter glass, mums! Landskapet har nu förrändrats och det blir mer och mer granskog, jag är inne i Finnveden
Jag passerar några kyrkbyar som Nöttja, Annerstad och Angelstad, och närmar mig den stora sjön Bolmen, den är säkert 5-6 mil lång och jag skall ända upp till den norra änden. Trots att jag cyklar ganska nära sjön ser jag inte en skymt av den. Jag är nu trött i benen och öm i ändan, och längtar till målet som närmar sig med stormsteg. Bolmsö camping ligger på Bolmsö som faktiskt är en ö, men det märker man knappt, för här från östra sidan är väl brosundet kanske bara 20 m brett. Så äntligen, klockan 17 checkar jag in på campingen och sätter upp mitt lilla tält, och jag känner mig riktigt nöjd med dagen. För det blev faktiskt 15 mil på cykel i ett strålande vackert väder, 25 grader varmt och ingen vind att tala om. Det kan inte ha börjat bättre.
Bolmen ligger nu glittrande framför mig, och jag går ner och badar naturligtvis, trots att det är många på campingen är det bara jag som badar. Dom flesta är ju tyskar och dom är några riktiga badkrukor(min teori=fördom). Vattnet är skönt och jag ligger i länge och njuter. Sen går jag upp och äter en god middag på den fina restaurangen och ser på solnedgången framför mig. Innan jag går och lägger mig tar jag cykeln och cyklar en liten runda i kyrkbyn . Sen sover jag gott NATTI NATTI !
Eftersom jag är på en ö och inte vill cykla tillbaka samma väg jag kom, så måste jag ta mig över det västra sundet, det är betydligt bredare än det östra,minst 200 meter, och som tur är går här en vägfärja. Färjan går en gång i timmen så här i högsäsong. Samtidigt med mig åker en svensk mopedist ifrån trakten, och en tysk motorcyklist, som verkligen gillar Sverige.Vi snackar en stund och våra vägar skills när färjan kommer iland på andra sidan. Jag är plötsligt i Halland. Nu får jag börja cykla på allvar, så jag kommer fram till mitt mål, (Ulricehamn) innan kvällen.
Jag cyklar förbi Reftele, ett gammalt brukssamhälle med en intressant historia och sen vidare på småvägar igenom ett vackert sjölandskap. Prick klockan två är jag inne i Västergötland och följer sen den gamla järnvägen upp till Ambjörnarp. Eftersom jag varit här förut, så jag vet att det finns en fin restaurang i den gamla nerlagda stationen. Jag hinner precis dit innan dom stänger köket, jag sätter mig där ute under ett parasoll, och äter och dricker gott, en rejäl köttabit och en Mariestad naturligtvis. Jag pratar med servetrisen om lite av varje, och när jag sen säger, att jag ska cykla vidare norrut mot Ulricehamn. Säger hon - Du har tur, för en ny asfalterad cykelväg till Tranemo är precis invigd!
Så både mätt och nöjd och glad fortsätter jag färden längs en helt perfekt asfalterad cykelväg som följer den gamla banvallen mot Tranemo. Efter några kilometer stannar jag på en liten rastplats med bord och bänkar som iordningsställts för trötta cyklister. Det borde verkligen andra kommuner ta efter! Cykelvägen forsätter ända till Limmared där den tyvärr tar slut.(Fortsättningen norrut är under byggnation enligt en Limmaredare!) Nu får jag cykla ut på en mer trafikerad väg någon mil. Vid Månstad kommer jag upp på den gamla banvallen igen, och cyklar de sista 4 milen in till Ulricehamn på en perfekt asfalterad cykelväg. Efter 2 mil i Vegby, stannar jag på ett fik och äter våfflor, gott i gott gott. Sen går färden alldeles utmed den vackra sjön Åsunden, helt fantastiskt, vilket jag vet. (Jag har varit här ett par gånger tidigare)
Väl framme vid campingen sätter jag upp mitt tält, och efter ett skönt dopp i sjön lagar jag min mat! Därefter cyklar jag in till den "lilla staden" och kollar läget (d.v.s. tar en öl på en uteservering). Sen är jag redo för slafen för det blev faktiskt 12 mil på cykeln, i ett fortsatt strålande vackert väder, nästan 30 grader varmt. NATTI NATTI!
Efter ett tag upptäcker jag en liten skamfilad skylt som väcker mitt intresse. Det står Rude Kulle dit är jag ju tvungen att cykla, så längs krokiga vägar och branta backar kommer jag till en parkering, där ställer jag cykeln. Jag följer sen en stig några hundra meter och en magnifik utsikt öppnar sig framför mina ögon. Man kan se hela Övre Åsunden och Ulricehamn (innan 1751 Bogesund),det är helt fantastiskt!
Här på Rude Kulle hade danskarna fattat position och lägrat sig under "slaget på Åsundens is" som utspelades den 19 januari 1520 . En svensk styrka under riksföreståndaren Sten Sture den yngre förlorade slaget mot en dansk armé under ledning av Otto Krumpen. Sten Sture sårades dödligt, varför slaget fick långtgående konsekvenser för den politiska utvecklingen i Sverige.
När jag för några år sedan var här i trakten och cyklade, fick jag höra talas om Torpa Stenhus, landets bäst bevarade renässanshus. Då tänkte jag att dit vill jag cykla nån gång, så nu är jag på väg dit för att besöka slottet. Jag närmar mig slottet som ligger vackert beläget vid en liten sjö. Väl framme börjar jag med att inmundiga kaffe och nybakta bullar i gårdscaféet. Gott! Det är en lugn fin plats i en härlig miljö med ganska få turister, precis i min smak. Jag går sen en guidad tur inne på Torpa, en imponerande byggnad med en lång intressant historia. Det finns mycket i Sverige, om man bara letar och har ögonen öppna!
Guiden på slottet berättade också om en viss författarinna Birgit Th Sparre, okänd för mig, men säkert känd för många. Hon har skrivit ett 20-tal böcker om denna trakt i en romansvit som kallas Gårdarna runt sjön. Sjön är Nedre Åsunden och en av gårdarna är Torpa Stenhus (Heljö i romanerna). En annan gård i Sparres romansvit är Hofnäs (Lindö i romanerna).
Jag cyklar naturligtvis vidare mot Hofnäs herrgård, den knappa milen söder om Torpa Stenhus. Vägen till Hofnäs är mycket naturskön, där den slingrar sig fram i ekskogen mellan sjöarna. Väl framme vid herrgården som ligger vackert vid en sjö, är det dax för mat. Som tur är finns här en trevlig restaurang, jag beställer och sätter mig ute på terassen och väntar. Det är en fantastisk utsikt över sjön, vädret är underbart och snart är det mat, det kan inte bli bättre. Efter maten går jag in och tittar lite runt, i den fina herrgårdsbyggnaden. Min blick dras till en tavla på väggen med en liten tänkvärd vers av Sten Selander. Jag läser..........
SPELA KULA
"Vi spelade kula på torget en dag, en liten folkskolegrabb och jag. Jag hade väl femti, han hade väl fem. Vi spelte. Och han förlorade dem. Han snorade till och gav mig en blick, då jag visslade överlägset och gick. Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port, och tyckte det var något fult jag gjort. Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans kunde någon säga, var grabben fanns. Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än, när jag ser dem spela kula igen. Och jag vill ge, jag vet inte vad, för att en gång få se den grabben glad. Men nu är han säkert en stor, grov karl, som släpar och sliter -- jag vet inte var. Och visste jag det, förslog det ej stort. Man kan aldrig ändra det fula man gjort. Man kan inte lämna kulor igen, och trösta pojkar, som stelnat till män".
Jag fortsätter vidare på småvägar runt sjön, i ett vackert öppet landskap. Efter några timmar passerar jag en nybyggd golfbana. Ett litet vitt vackert hus Åsundholm med en servering i trädgården, ligger på min högra sida och ser inbjudande ut, så jag tvärnitar och stiger av cykeln. Jag sätter mig i trädgården och njuter av kaffet och den fina utsikten över sjön. Det visar sig att det är just Birgit Sparre som byggt Åsundholm nån gång på 30-talet, och bodde här några år, innan hon tvingades sälja p.g.a. ekonomiska problem.
Nu börjar det mulna i norr så jag cyklar vidare norrut mot Ulricehamn. Jag är nu tillbaka på den gamla banvallen där jag cyklat dagen förut, de sista 2 milen "hem" går som på räls! Precis när jag kommer tillbaka till mitt lilla tält börjar det regna lite.
Efter en kvällspromenad och ett dopp i sjön, är det dags att summera dagen, som jag tycker jag lyckades fånga, den har varit helt fantastisk, med en lätt cykling, 8 mil i ett intressant och vackert kulturlandskap, en vilodag i min värld!
Imorgon är en annan dag och då blir det andra bullar! Godnatt!
Jag cyklar på den asfalterade banvallen och livet leker. Efter 1 timme cyklar jag förbi en gammal man och snackar lite med honom. Han säger han brukar cykla här dagligen mellan hemmet i Dalum och Blidsberg och sen tillbaka igen, en sträcka på 10 km. Jag säger farväl och drar vidare.
Efter bara några kilometer kommer jag till Blidsberg och där ligger det berömda kvarncaféet. Svårt att cykla förbi trots att jag nyligen startat, men man vet ju aldrig när man får mat nästa gång. Jag stannnar naturligtvis och köper kaffe med bulle och sätter mig i den fina trädgården. Efter en stund kommer den gamle mannen som jag cyklade förbi nyss, han sätter sig vid mitt bord och vi fortsätter prata lite om ditt och datt. Det finns en stor kvarndamm och ett vattenfall framför oss. I dammen finns stora öringar som man kan mata med köpt specialmat, dom är tama som katter säger mannen. Efter en halvtimme i denna oas börja det klia i benen och jag vill dra vidare.
Trots att jag cyklar på en gammal järnvägsbank så känner man uppförsbackarna. Framför mig mitt på slätten står det ett litet hus, en nybyggd väntkur. Jag har kommit till hållplats Hög. Där kan man läsa lite turistbroschyrer, skriva i gästboken skyla för regnet fika m.m. Ett par cyklister sitter och fikar vid ett bord utanför kuren och jag börjar snacka med dom. Dom är ju lite nyfikna på var jag är på väg och erbjuder både kaffe och dopp. Mätt som jag är får jag tacka nej,och drar sen vidare norrut .
Snart börjar landskapet öppna sig, och man ser dom för Västergötland så typiska platåbergern på långt håll, det är Mösseberg och Ålleberg runt Falköping . Väl i Falköping letar jag upp torget, och äter där en superb middag på en av uteserveringarna. Värre blir det sen när jag skall cykla ut ur staden, kollar varken kartan eller GPS så noga utan cyklar nog runt och kommer fel några gånger. Till sist, efter att ha frågat ett antal personer så kommer jag på rätt väg.
Lyxcyklingen längs banvallen är det slut med, så jag får nöja mig med vanliga vägar och försöker hitta så små som möjligt på min resa norrut. Jag kommer till Gudhem i södra ändan av Hornborgarsjön och cyklar upp mot Varnhems kloster. Här är det rena Arn-hysterin så jag cyklar snabbt vidare. Eftersom jag är på Billingen ett av platåbergen (jag märkte knappt att jag kom upp på den) så går det nu rask neråt dalen strax norr om Skövde.
Nu är jag hungrig och törstig. Som en skänk från ovan passerar jag Öhns Gård ett vandrarhem mitt ute på slätten. Serveringen verkar vara stängd men efter ett tag dyker värden upp. Hon plockar fram lite mackor och dricka, samtidigt snackar jag lite med några barnfamiljer ifrån Göteborg, som ska bo här inatt, här är massor med kaniner katter gäss o.d ett paradis för ungarna säger dom. Under tiden som jag sitter här och fikar, blir vädret snabbt sämre och mörka moln tornar upp sig. Jag känner att jag måste cykla vidare till mit mål för dagen som är Wassbacken vid Göta Kanal. Fortfarande några mil kvar och det börjar nog snart regna.
Jag säger tack och farväl och cyklar vidare över slätten. Efter 10 minuter kommer de första stänken, tempen sjunker minst 10 grader. Det är dags för regnkläder och kängor. Det börjar snart störtregna och åska. Väl framme vid Wassbacken´s camping vid kanalen är det ett riktigt oväder, och inte särskilt kul att sätta upp ett tält. Jag checkar in och letar upp en lämplig plats under ett träd. Snabbt reser jag tältet och slänger in mina grejor.
En man kommer fram till mig och undrar om han får bjuda på en whisky, han tycker väl synd om mig. Det kan man ju inte tacka nej till,så efter att ha fixat med mina grejer söker jag upp hans fina husbil. Väl där har hans fru bullat upp mat och kaffe och hela baletten. Tänk vad det finns snälla människor. Jag sitter väl där i mer än en timme och berättar om mina bravader. Jag håller på att somna mer än en gång, för jag har ju cyklat nästan 13 mil idag. Jag tackar för mig och går bort till mitt blöta tält och somnar som stock efter 5 minuter!
På natten regnar det mer eller mindre hela tiden, men i tältet är det torrt.
Wassbacken ligger alldeles utmed Göta Kanal, med en hamn, en camping och ett vandrarhem. Många cyklar längs kanalen och brukar övernatta på vandrarhemmet här bredvid. Här finns frukostservering vilket är kanon, speciellt en dag som idag. Jag går bort till caféet vid kanalen och äter min frukost.
Här är även en del cyklister som har köpt ett färdigt 4-dagars cykelpaket. Jag snackar med några som skall cykla österut mot Karlsborg vid Vättern. Där måste dom ju övernatta, för så är det ju med färdiga paket allting är bestämt i förväg. (Inte min cup of tea) Dom verkar inte så begaistrade i det rådande vädret precis. Trots väderutsikten som pekar mot dagsregn, bestämmer jag mig för att cykla österut mot Forsvik och titta, för där har jag aldrig varit förrut.
Jag klär på mig regnkläder och cyklar iväg på den gamla dragvägen utmed kanalen. Denna väg användes av oxar som en gång i tiden drog de stora segelbåtarna genom kanalen. Kanalcykling är om möjligt ännu enklare än banvallscykling. Backarna finns ju bara vid slussarna. Efter 5 km kommer jag till Tåtorp, här finns den andra slussen mellan Vättern och Vänern. Slussen reglerar vattnet mellan sjön Viken som ligger allra högst, och kanalen. Skillnaden är bara mellan 20-50 cm.
Några båtar gör sig beredda att gå in i slussen. Jag tittar en stund innan jag beger mig runt den krokiga sjön Viken, mot Forsvik. Jag cyklar på den södra sidan och snart börjar backarna, nu får jag nytta av mina starka ben. Jag passerar några kanalcyklare, som går i uppförsbackarna, men jag har inga problem. Eftersom det har regnat hela natten och forsatt hela förmiddagen så är grusvägarna väldigt tungcyklade. Efter några timmar når jag Forsvik och här finns Sveriges äldsta sluss. Den lyfter båtarna hela 350 cm mellan Bottensjön och Viken.
En av de stora kanalbåtarna står inne i slussen när jag kommer dit. Jag kollar en stund men det suger i magen, så jag går in på det anrika slusscaféet. Här är det skönt och varmt och jag beställer in pyttipanna och en Mariestad. Ifrån fönstret har man en bra utsikt över slussen. Jag sitter länge och väl och njuter av mat och dryck, och framför allt av den mysiga atmosfären i den gamla restaurangen som är lika gammal som slussen dvs nästan 200 år, helt otroligt!
På väg till Forsviks bruksmuseum som jag tänkt besöka nu på eftermiddagen, ser jag en liten ångbåt som ligger och puttrar i hamnen. Jag går bort till båten och pratar med "kaptenen" som sitter där tillsammans med en kvinna. Han säger, om jag vill åka en tur så startar vi om en halvtimme. Jag går en runda runt museet och parkerar min cykel.
Prick klockan 2 i hällande regn, puttrar den lilla ångslupen ut i sjön Viken. Jag är den enda passageraren på turen.(Jag får reda på senare att jag var den enda passageraren på hela dagen) Snacka om att vädret spelar roll!
Kaptenen berättar om Göta Kanal i allmänhet och om Spetsnäskanalen där vi snart ska gå in, i synnerhet. Det är mysigt att sitta i båten under tälttaket, och sakta glida fram på sjön. Fast det är en sjö så är det väldigt strömt på vissa ställen, berättar mannen. Mitt ute i sjön finns långa låga murar ca 3 m breda, där gick manskapen förr i tiden och drog båtarna fram genom den sk.Billströmmen. Oxarna hade aldrig vågat gå mitt ute i sjön, sa mannen. Ja det var andra tider det.
Om man tittar på kartan och ser sjön, fårstår man att namnet Viken inte kommer från ordet vik=bukt, utan viken i betydelsen ihopvikt. Sjön viker sig runt Spetsnäset, dom första åren i kanalens historia gick leden där. Tidigt hade man planer på att gräva en kanal tvärs över det smala näset. 1824 var Spetsnäskanalen klar och förkortade nog resan nån halvtimme.
Vi åker in i den lilla sprängda kanalen med tät skog på båda sidor, man förflyttas som till en annan värld. Eldaren i ångbåten är en äldre dam och hon berättar också en del om kanalen. Efter ca 1 timme är vi tillbaka där vi startade, jag betalar(80 kr) och tackar för mig.
Sen har jag Forsviks Bruksmuseeum kvar att titta på. Jag betalar och går in. Här är säkert många intressanta grejer att titta på, men jag får väl erkänna att jag bara skummar över. Denna dag är det inte många turister i Forsvik, naturligtvis är det regnet som är boven. Jag går runt hela området, en cykelutställning fångar mitt intresse, med massor av gamla cyklar. Sen är jag nöjd, och det börja svida i kaffetarmen.
Precis utanför museét, i hembygdsgården serveras kaffe och hembakt. Jag sitter där en bra stund, fikar och pratar lite med värden och några andra gäster. Nu har det nästan slutat regna och jag känner mig redo att cykla tillbaka till Wassbacken. För att slippa cykla samma väg igen, väljer jag vägen norr om sjön.
Egentligen följer jag den skyltade cykelleden Göta Kanal, och den går på små slingrande stigar i skogen här och där. Så småningom kommer jag tillbaka till Tåtorp där själva kanalen börjar, och cyklar sen de sista 5 km utmed kanalen igen. Nu är vädret bättre och torrare så det känns mer hoppingivande inför morgondagen. Väl framme vid campingen går jag in i caféet och fikar, pratar lite med några andra campare, cyklister och båtfolk. Det är ett trevligt litet ställe med lagom mycket folk.
Jag börjar bli trött, och trots att det varit en vilodag i min värld (80km cyklat), går jag och lägger mig. Efter några timmar vaknar jag av en åskknall, och av att regnet smattrar mot tältduken. Jag ligger tack och lov på en liten kulle så vattnet rinner inte in i tältet. Jag lyckas somna om igen. NATTI NATTI!
Jag går upp och äter frukost och cyklar mot Sjötorp vid Vänerns strand. Jag följer den gamla dragvägen längs kanalen och har nu framför mig världens lättaste cykling. Det är något bättre väder idag och än så länge uppehållsväder. En och annan båt kommer längs kanalen det är mest tyskar och svenskar. Alla hälsar glatt. I Töreboda finns världens minsta linfärja "LINA", med hjälp av ett rep drar en kille färjan tvärs över kanalen, ska man in till centrum snabbt är detta en bra genväg. Naturligvis åker jag med den för endast 50 öre.
Trots att jag cyklat minst en mil har jag inte passerat en enda sluss, ja man får ju verkligen beundra de gamla kanalbyggarna. Väl framme i Hajstorp börjar slussarna och jag kommer nu passera minst 7-8 slussar. Här är det aktivitet med båtar som ska slussas upp eller ner. Jag stannar en stund och tittar på slussningen, och man blir imponerad av att det funkar så bra.
Ju närmare jag kommer Vänern ju fler båtar möter jag ,och för all del cyklar förbi en och annan också, men dom flesta verka åka österut. I Nykvarn ligger den stora kanalbåten "DIANA" förtöjd med glatt vinkande människor ombord. Här finns också ett museum som handlar om kanalbygget, här i Nykvarn var tydligen många kanalarbetare inkvaterade. Det var som en hel liten stad för allting byggdes och grävdes för hand, det behövdes massor av människor. Fy va dom fick slita ont! Jag hoppas verkligen detta byggnadsverk bevaras till kommande genarationer.
Jag cyklar vidare till Godhögen, där finns 2 slussar, mellan dom vid slussvaktarstugan står Sveriges kanske mest fotograferade träfigurer! Nu har jag bara 5 km kvar till Sjötorp, den sista biten slingrar sig kanalen mer och mer och jag möter fler människor som promenerar. Snart kan man skymta Vänern.
Väl framme i Sjötorp är det först dags att äta. Jag hittar en mysig restaurang som ligger precis där vägen går övert kanalen, när en båt ska passera lyfter bron,och trafiken stoppas. Efter maten går jag ner mot sjön och inser att det snarare är ett hav. I Hamnen ligger många båtar som antingen ska gå in i kanalen eller ut över Vänern mot Göteborg.
Här i Sjötorp, som man nog kan kalla porten till Göta Kanal är det massor med människor. Här finns restauranger, hotell, hamn, affärer, museum, turistinformation, varv m.m. Jag går in och kollar på kanalmuseet som beskriver exaxt hur man byggde hela kanalen, mycket sevärt. Efter nån timme är jag nöjd och börjar cykla tillbaka samma väg jag kom!
Denna dagen måndagen den 7 Juli är en speciell dag. Man ska slå ett rekord i kaffedrickning, och ha Sveriges längsta kafferep. Så när jag passerar kanalens äldst bevarade slussvaktarstuga vid 6:ans sluss, bjuds det på kaffe med hembakt här. Det är bara tacka och ta emot.
Eftersom det regnar så är här ju inte översållat med folk precis. Samtidigt med mig i den lilla stugan är ett äldre par med en vuxen son. Kvinnan berättar att hennes farfar var slussvaktare och bodde här i det kalla dragiga stenhuset. Sen byggde man ett nytt finare trähus här bredvid där hennes far var uppvuxen. Av någon anledning revs aldrig stenhuset, utan det är den enda av sitt slag som är kvar sen 1800-talet.
Jag cyklar vidare uppför kanalen, och nu på eftermiddagen är det om möjligt ännu färre båtar. Dels är det dyrt att slussa och dels är vädret dåligt. När jag kommer till Hajstorp är det fika igen, och jag går in på det lilla mysiga caféet vid den övre slussen. Här är faktiskt rätt så mycket folk så jag får sitta ute på verandan, jag kommer i snack med en västgöte ifrån trakten, av honom får jag reda på lite av varje om bygden.
Så småningom cyklar jag tillbaka till Wassbacken. Nu har jag bestämt att jag ska cykla vidare nästa dag, så jag börjar se om mina grejor. Jag börjar redan längta iväg för det känns som att jag varit här lite för länge. Jag går bort till det lilla caféet och käkar lite och snackar med några nya nattgäster. Sen är det dags att lägga sig. Idag har jag bara cyklat 60 km. Forhoppningvis blir det betydligt mer imorgon. NATTI NATTI
Mellan Lyrestad och Sjötorp gör kanalen en kraftig krök och här är det lite bredare. Mitt i kröken sitter ett par på en brygga och dricker kaffe. Jag stannar och snackar, flickan (hon är väl i tjugoårs-åldern) frågar mig om jag vill ha kaffe. Det tackar jag inte nej till, och hoppar av min cykel. Den svarte killen bredvid henne är en kompis ifrån Usa, han ska bada och hoppar tjutande i det bruna grumliga kanalvattnet. Han undrar om inte jag också ska bada, för tjejen har påstått att "svensken" badar nästan i alla lägen.
Han säger att det är skönt, men jag är tveksam, och säger att jag nog hellre väntar tills jag kommer till Vänern. Det visar sig att hon bor i Göteborg och ville visa, kompisen (älskaren min teori), något exotisk och tänkte då på Göta Kanal. - Vi tog tåget till Töreboda igår och hyrde cyklar där, och ska till Sjötorp och där ta in på ett vandrarhem , och sen imorgon tar vi bussen till Mariestad och tåget tillbaka till Göteborg! - Säger flickan. Jag tackar för kaffet och den trevliga pratstunden, önskar dom sen lycka till och cyklar vidare.
I Sjötorp stannar jag och köper en stor glass.och tittar lite på båtarna i slussarna. Jag lämnar nu denna idyll, och måste nu ut och tampas med bilarna några mil längs väg 64, söderut mot Mariestad.
I min planering för turen hade jag tänkt att cykla ut på Brommö via Torsö. Jag cyklar ut till Torsöbron, här är en restaurang som jag stannar vid. Jag funderar lite här hur jag ska göra, och jag tar nog Brommö en annan gång istället och cyklar istället på småvägar in till Mariestad. Här stannar jag vid turistinfo, precis när jag ska gå in kommer två långfärdscyklister ut, det är ett holländsk par som cyklat ifrån Holland upp till Nordkap via Norge, och som sen via Finland ska tillbaka hem igen, dom har varit på resa hela sommaren, dom ser rätt slitna ut, och längtar hem. Deras dagsturer ligger i snitt på 100 km.
Jag cyklar vidare genom staden i sakta mak, och utan att stanna och se på nåt speciellt cyklar jag vidare söderut. Jag följer Vänerns östra sida, jag kommer förbi Årnäs, där ruinerna efter den medeltida borgen Aranäs finns. Jag stannar och tittar lite, konstaterar att den ingår i Arnhysterin, så jag cyklar vidare.
Strax innan 4 på eftermiddagen passera jag en liten skylt vid vägen, café står det på den. Jag hoppar av cykeln och går in på gavelsidan av ett hus, dom stänger strax ser jag. En äldre dam står där inne och skiner upp när hon ser mig och erbjuder kaffe och hembakt. Jag går ut i trädgården och snart kommer hon ut med kaffe och kakor. Det är pensionärsföreningen som driver caféet under sommaren, hon säger att många människor passerar här nu sen Jan Guillo skrev böckerna om Arn. Det är tydligen en träffpunkt för byns (Österäng) pensionärer också, för strax dyker det upp en tant med rullator, hon ska köpa lotter. Jag tackar för mig och cyklar vidare.
Nu är jag framme vid Hällekis intill Kinnekulle. här har jag tänkt stanna för natten, jag letar upp campingen som ligger en bra bit utanför byn. Man måste först cykla förbi ett stort industriområde där man förr tillverkade cement, numera bl.a isolering. Vägen går naturskönt mellan bergssidan och sjön. Vägen slutar vid campingen, där den ligger fantastiskt vackert ute på ett näs.
Jag checkar in på campingen, slår upp mitt tält på anvisad plats nära badplatsen. Jag tar ett dopp i Vänern, det är varmt och skönt och ligger i länge och njuter, Molnen drar i väg och himmelen klarnar. Tvärs över sjön ser man Läckö slott där det ligger så fint längst ut på Kållandsö, kanske bara 10 km härifrån.
Jag tänkte handla lite mat på campingen, men dom har ett begränsat sortiment. Så jag får snällt cykla tillbaka och handla mat i Hällekis innan affären stänger, 5 km tur och retur. Jag hinner precis dit innan den lilla affären stänger. Nu är jag verkligen hungrig och skyndar mig tilbaka till campingen. Jag tar min mat och mitt lilla thermokök, sätter mig ute på piren och lagar min mat som jag äter med behag, under tiden går solen sakta ner i väst, en helt underbar kväll. Det bådar verkligen gott inför morgondagen.
Jag sitter i mer än 1 timme och bara njuter av den stilla sommarkvällen, och den vackra utsikten. Med tanke på att jag cyklat mer än 10 mil idag , känner jag mig snart redo för slafen. Så det är NATTI NATTI !
Jag sätter mig på cykeln och har nu en rejäl uppförsbacke framför mig. Jag cyklar på västra sidan av Kinnekulle. Funderar lite på att cykla upp på högkullen 306 m.ö.h. Jag har en grandios utsikt över Vänern där jag cyklar och med tanke på att jag varit där uppe för några år sedan så fortsätter jag färden. Nu bär det neråt mot Lidköping.
Jag cyklar förbi det pittoreska torget där torghandeln håller på för fullt. Min tanke är att cykla ut på Kållandsö där Läckö Slott ligger, så jag fortsätter rakt igenom stan. Jag cyklar alldeles ut med Vänern, på fina cykelvägar en bit. Väl ute ur Lidköping kommer jag ut på en ganska trafikerad smal väg.
Precis vid bron över till Kållandsö vid Järnesundet ligger ett litet fik. Jag stannar där och fikar. Jag snackar med en kvinna som precis har kommit hem ifrån Turkiet, hon tycker att vi har ett underbart väder, för i Turkiet var det så varmt att dom mest vistats inomhus i luftkonditioneringen.(Vad skulle hon där och göra mitt i sommaren) De ni, då föredrar man nog lite regn.
Efter en stund cyklar jag vidare ut mot Läckö. Strax innan man kommer fram till slottet går en väg ut till Spikens fiskeläge. Där har jag aldrig varit så vägvalet blir lätt. Här är det mycket folk som går runt i dom små sjöbodarna där man bl.a säljer rökt fisk. Det påminner lite om våra små skånska fiskelägen. Jag stannar på ett ställe och äter lite fisk med tillbehör. Jättegott! Egentligen tänkte jag ta en av skärgårdsturerna som utgår här ifrån, en går nu om en kvart, den tar 2 timmar så jag avstår nog för denna gången, men jag återkommer säkert en dag när det passar bättre, för här är ju verkligen mysigt. Nu känner jag ju till stället och lägger det i minne 1.
Eftersom dagen är långt framskriden, och med tanke på att jag varit på Läckö slott minst 2 gånger förut, så hoppar jag denna gången. Jag får nu cykla tillbaka samma väg jag kom i minst 1 mil innan jag kan komma ut på annnan väg. Denna väg är dessutom både smal och mycket trafikerad, alla ska ju ut till Läckö slott.(Turistfälla) Hoppas verkligen man gjort en cykelväg när jag kommer hit nästa gång.
I det underbara vädret cyklar jag nu vidare på småvägar, i ett öppet jordbrukslandskap som påminner mycket om Skåne. Kyrkorna avlöser varandra på löpande band, Strö, Rackeby, Skalunda, Söne, Örslösa, N Kedum, Tådene, Friel, Tun, men i Grästorp som är störst av dom alla, finns ingen kyrka. Det uppstod väl antagligen när järnvägen drogs fram här.
Väl framme i Grästorp letar jag upp campingen som är på idrottsplatsen. Jag går in på receptionen och möts av "lärkan" Gunnel som arrenderar anläggningen. Hon säger att jag måste skynda mig för att om en halvtimme ska vi inviga det nya servicehuset, och jag hinner t.o.m. ta ett dopp i bassängen också tror hon. Så jag cyklar snabbt iväg och sätter upp tältet och går sen och badar.
Prick kl 7 klipper Gunnel bandet och hälsar oss välkomna till det nya servicehuset med nya fräscha duschar, toaletter och kök. Sen bjuds det på kaffe och nybakta bullar m.m. Det visar sig att Gunnel har mer eller mindre hela tjocka släkten engagerad i projektet, för här är det söner, döttrar, svärsöner, svärdöttrar och barnbarn. Hon visar sig vara en helt otrolig människa som har fingret med i det mesta här i Grästorp, campingen är bara en bisyssla nu över sommaren. När jag sen undrar var man kan äta frukost nån stans i morgonbitti, säger hon att den kan du äta här kom till receptionen klockan 9.
Jag tackar och går bort till tältet och hämtar handduk och tvål, jag måste ju testa de nya duscharna. Här kan man duscha hur länge man vill utan att behöva lägga i några pengar.(dom flesta brukar kosta 5 kr för 3 minuter) Allt är jättefräscht och fint. Jag är trött och går och lägger mig! Det blev 12,5 mil på sadeln! I morgon ska jag till Trollhättan. NATTI NATTI!
Jag cyklar igenom Grästorp ut över slätten mot Hunneberg som ligger i fjärran, likt en 100 meter hög jättetårta. Jag cyklar upp på "tårtan" en nästan cirkelrund högplatå (8 km i diameter) det är väldigt brant men jag vägrar att stiga av cykeln och lyckas efter ca 10 minuter ta mig ändan upp. Här uppe har man en helt fantastisk utsikt över slätten och Vänern. Jag cyklar längs kanten medurs mot andra sidan av berget. Hela Hunneberg är nästan helt skogsbeklätt och är ett naturreservat med mer eller mindre orörd natur, man har säkert fantastiska utsikter runt hela berget som har tvärbranter sk. klinter åt alla håll. Omkretsen är nog minst 2 mil, efter ca 1 mil tar jag mig ner på den västra sidan av berget mot Trollhättan. Det gäller att hålla på bromsen för det är brant så det heter duga!
Nu har jag Göta älvdalen framför mig. Jag följer älven in till Trollhättan och cyklar upp till slussarna. Först äter jag lite lunch på slusscafe'et. Här är som vanligt (jag har varit här flera gånger förr) fullt med turister. Jag går runt på slussområdet och tittar på slussningen. Här finns ju sveriges största sluss som rymmer rejält stora båtar. Slussarna här i Trollhättan är ju fortfarande viktiga för sjöfarten i Vänern. Jag känner igen en båt som jag sett borta i slussarna på Göta kanal.
Efter ett par timmar här känner jag mig nöjd och vill dra vidare. Nu har vädret blivigt lite blåsigare och svalare men inget regn i sikte i alla fall. Här måste jag nu bestämma mig om jag ska cykla till Bohuslän eller cykla mot Halland. Efter lite konferreringar med mig själv väljer jag det senare. Jag cyklar över slussporten och ut ur Trollhättan.
Jag cyklar nu in i ett mer kuperat landskap in i skogen, jag är i Knallebygden igen. Mitt mål för dagen är Vårgårda, och jag blir tyvärr tvungen att följa en väldig smal trafikerad väg för att komma dit. Framåt sjutiden är jag framme vid campingen på Tånga hed i Vårgårda. Det är inget särskilt trevligt ställe men funkar som övernattning. Jag slår upp mitt tält mitt på en gräsplan och cyklar sen in till Vårgårda och handlar. Efter att ha ätit och snackat med några av de få andra camparna drar jag mig tillbaka. Lyssnar lite på radion men somnar snart, för idag var det tuff cykling, nästan 12 mil i kuperad terräng, och med rejäl motvind mot slutet. (det är det som gör skillnaden vinden och terrängen alltså).
Efter någon timmes cykling börjar det regna så smått. Jag orkar inte ta på mig regnkläderna utan hittar en ställe att stå och skjula på . Det slutar som tur är att regna efter 10 minuter. Jag forsätter min färd på snirkliga vägar genom skogsbygden , hungern börjar göra sig påmind. Men var finns matställen här? Så när jag kommer till lilla byn Töllsjö köper jag lite mat (bananer bröd youghurt choklad m.m) i affären och äter det på plats. Nu kan jag forsätta färden nytankat och pigg. En timme senare, vid Bollebygd passerar jag Göteborgsvägen.
Nära Seglora cyklar jag över Viskan på en fin gammal stenbro. Här finns en ganska ny kyrka, den gamla träkyrkan flyttades till Skansen i början på 1900-talet. Jag följer Viskandalen ner mot Kinna. I Rydal stannar jag på ett litet cafe´ med kombinerad lanthandel och museum, allt i ett. Här finns grejor överalllt från 50-60-70 talet i en salig blandning. Jag sätter mig ner och fikar och får mig en rejäl nostalgitripp. Samtidigt med mig kommer en man i min ålder och vi snackar en bra stund med innehavaren Tony om alla grejor som vi alla är uppvuxna med.
Efter en timmes tid fortsätter jag in till Kinna som egentligen är 3 ihopväxta byar . Kinna, Skene och Örby. Vid Örby ligger en camping vackert beläget i norra ändan av Öresjön, Hanatorps camping. Jag styr kosan dit och cyklar först upp för branta backar som slutar med en lång nerförsbacke till den natursköna sjön. Campingen visar sig ha en restaurang, där tänker jag äta när jag checkat in och satt upp tältet.
Jag cyklar bort till den anvisade platsen och där finns det gott om andra tältare, inte bara husvagnscampare, trevligt. Jag slår upp mitt tält, brevid mig håller 2 familjer på att grilla, och de är inte utan att man blir sugen på mat. Precis när jag ska gå till restaurangen för att äta kommer några av barnen bort till mig med 2 fina grillspett, dom har blivit över säger dom. Jag blir verkligen glatt överraskad, tackar och tar emot spetten. Och det smakar verkligen gott. sen går jag bort och snackar med givarna och tackar igen.
Det är en riktigt fin kväll, så jag går ner till sjön och badar en stund, vattnet är varmt och skönt. Klockan är snart 10 och det är dags att knyta sig. Jag går in i tältet och summerar dagen, konstaterar att det blev nästan 10 mil idag också. Jag sätter på radion och lyssnar på Sommarreprisen som jag brukar. (Det värsta är att nu börjar alla ungar vakna till liv och har sin bästa tid mellan 21-23.30 så det gäller att somna innan dom börjar stimma för mycke.) Jag lyckas somna rätt snabbt trött som jag är för i morgon ska jag till havet. NATTI NATTI!
Redan när jag var vid Torpa stenhus (Dag 3), läste jag om Hyltenäs Kulle, som enligt broschyren skulle ha Sydsveriges vackraste utsikt. Dessutom hade den en intressant historia att berätta, och med hjälp av ny GPS-teknik, kunde en sk. Digitalguide lånas, och med hjälp av den blev man guidad runt på kullen. Det tycker jag låter väldigt intressant så därför är jag på väg dit nu.
Jag får göra en avstickare för att komma till Hyltenäs kulle som ligger på näset mellan Östra och Västra Örersjön. Väl framme går det en brant väg upp på den mer än 100 meter höga kullen så jag måste stiga av cykeln och gå den sista biten upp. Toppen som är ganska platt är väl kanske 300 meter i diameter. Precis när jag kommer upp börjar det störtregna och åska, det kommer från ingenstans så jag springer snabbt in i en paviljong som finns på platsen.
Köpmannen George Seaton byggde här åren 1916-17 ett jaktslott i 3 våningar. Han hade under en tid sökt efter en plats där han kunde upprätta ett jaktslott och fann till slut Hyltenäs kulle som passade hans önskemål perfekt. Totalt hade slottet med säkerhet minst 35 rum. Sagan tog slut natten till den 17 december 1923, då var George Seatons glansfulla tid på jaktslottet till ända. På natten utbröt en brand som startade i murstocken och snabbt övertände hela slottet. Ödeläggelsen var i stort sett total. Allt brännbart, inklusive inventarier förstördes av branden.
Slottet byggdes aldrig upp igen utan nu finns bara grunden till slottet och den magnifika utsikten kvar. Allt detta läser jag i den lilla paviljongen som finns på platsen där jag står i skydd för regnet. Nu var det ju så att jag egentligen skulle lånat digitalguiden där man med hjälp av GPS´n blr guidad runt i området. Man kan dessvärre inte låna den här på plats, så det får bli en annan gång, annars är det en smart ide.
Regnet slutar tvärt och jag går runt och kollar var slottet har stått, och på den fantastiska utsikten. Det finns alldeles för många träd på kullen så utsikten är begränsad. På George Seaton´s tid däremot fanns det inga träd, så man hade en fri sikt över nejden. Egentligen är det en ganska sorglig historia, så mycket pengar och möda för att bygga en gigantisk lekstuga till en person, och sex år senare brinner allt upp, Gud va trist!
Jag cyklar ner för kullen i ilande fart och kommer snart tillbaka till huvudspåret igen. Jag befinner mig fortfarande i skogslandet, och i Västergötland. Problemet är nu att jag måste äta snart. Jag satsar först på Kungsäter, där finns visserligen en affär och jag frågar några gubbar utanför om det finnns nån restaurang. Jodå jag kan nog äta på serviceboendet uppe på backen, tror dom. Jag är tveksam för jag måste cykla tillbaka upp för en brant backe, så jag cyklar vidare istället. Nästa ställe är en liten by som heter Karl Gustavs, där finns bara en kyrka men ingen affär.
Jag inser att jag nog inte hittar något ställe att äta på förrän jag är i Rolstorp ca 2 mil bort, där finns det en golfbana, enligt min karta. Golfbanor är en välsignelse för i 9 fall av 10 brukar där finnas billiga bra restauranger. Så jag chansar på det och cyklar vidare, jag brukar ha lite nödproviant i väskorna så jag hittar lite bröd och mjukost längst ner i en av väskorna. Nu öppnar sig snart landskapet och ändrar karaktär, och jag är plötsligt inne i Halland. Det är ett böljande vackert kulturlandskap, och jag har nu bara ca 2 mil fågelvägen till havet. Klockan är 14.30 och jag är framme vid golfbanan och mycket riktigt finns här mat. Jag betälller in Dagens rätt och en Mariestad naturligtvis, sätter mig ute på den trevliga terassen och väntar tills maten kommer. Vädret är fint nu men i väster kommer svarta moln in. Maten kommer och jag äter sakta med god aptit.
Jag forsätter min färd mot havet. Nu börjar det bli mer och mer mulet och man hör hur åskan mullrar i väster, och dit är jag på väg. På långt håll ser man höga master torna upp sig, det är RADIOSTATIONEN GRIMETON som invigdes 1925. Den byggdes för trådlösa radioförbindelser och ingick i ett världsomspännande nät av långvågsstationer, alla utrustade med den revolutionerande teknik som utvecklats av svenskamerikanen Ernst Alexanderson. Unikt för Grimeton är att det är idag den enda bevarade anläggningen i detta en gång globala nätverk, vilket betyder att Sverige, Halland och Varberg kan visa upp ett teknikarv som inte liknar något annat, någon annanstans i världen - och som ännu fungerar. Den är nu en av Sveriges 14 Världsarv.
Jag cyklar dit och konstaterar att jag kommer försent för dom stänger själva stationsbyggnaden kl 4. Däremot kan man ströva fritt i området, jag går bort till en av de sex 127 meter höga antenntornen som står med 380 meters mellanrum. De är försedda med en 46 meter bred tvärarm som bär upp antennlinorna. Precis när jag står där börjar det åska rejält och det börjar regna jag springer bort till entrebyggnaden som har stora takutsprång. En äldre man kommer och rycker i dörren och konstaterar han också att det är stängt. Vi står och snackar ett tag medan regnet skvalar och åskan går. När det slutar får jag lägga på en rem för att komma vidare, jag har fortfarande 15 km kvar.
Jag ger mig iväg och cyklar i ett helt öppet landskap, med utsikt ändan ut till havet, man förstår ju varför masterna byggdes här, Åskan kommer närmare och det känns som jag är högsta punkten hela tiden. En blixt och smäll kommer nästan samtidigt så det är nära. Jag cyklar som en galning och precis när jag passerar E6:an börjar det hagla, tur man har hjälm. Jag stannar i en vägtunneln tills det värsta dragit över. Vinden tilltar och regnet fortsätter ett tag till. Jag cyklar ut till Träslövsläge 5km söder om Varberg och checkar in på den överfyllda campingen.
Det regnar fortfarande så jag väntar med att sätta upp tältet. Efter en halvtimme slutar det regna med det börjar blåsa istället. Jag hittar en plats för mitt lilla tält mellan en husvagn och ett tält. Det är inte nåt vidare trivsamt ställe men jag ska ju bara sova här. Klockan är nu halv åtta och jag behöver mat. Jag cyklar längs havet med vind i ryggen in till Varberg. Jag stannar på en liten hamnkrog och äter en pizza och tar en öl. Det är som vanligt mycket folk här i sommarstaden Varberg. Jag går och kollar folklivet en stund innan jag cyklar tillbaka igen.
Vinden tilltar nu ännu mer och ute på havet är vågorna stora. Man ser vindsurfare överallt, Träslövsläge är tydligen vind och skärmsurfarnas paradis. Jag står en bra stund och kollar hur dom flyger fram på vattnet medan solen går ner i havet. Det ser verkligen härligt ut. I Träslövsläge (i eller på Läjet) talas ännu dialekten "Läjesboa" av ett antal människor. Den anses i Danmark vara en dansk dialekt, en rest från tiden före försvenskningen av Halland, som inleddes i slutet av 1600-talet.
Jag cyklar bort till hamnen, den har byggts ut under 1900-talet och blivit den största fiskehamnen i Halland. Båtarna ligger som packade sillar i skydd för den starka vinden. Jag återvänder till campingen och vid tältet är det livat värre, ett gäng i en Van festar och har kul. Klockan är nu halvelva och de elva milen i benen börjar kännas, jag är trött. Jag smyger diskret in i tältet, och trots det glada gängets tjo och tjim somnar jag inom några minuter. NATTI NATTI!
Jag följer den skyltade "Ginstleden" (en mer än 200 km lång cykelled mellan Göteborg och Båstad) Här norr om Falkenberg kommer man inte så nära havet utan får cykla en bra bit in i land. Ett gäng på minst 20 tävlingscyklister cyklar förbi mig och vinkar glatt, dom tar väl sin söndagsrunda på 20 mil eller mer, jag ser dom snabbt försvinna i fjärran. Min medelhastighet brukar va 15-16 km i timmen, dom håller säkert det dubbla. Efter några kilometer hittar jag en jättefin liten cykelpump på vägen, som säkert nån av cyklisterna tappat. Jag tar den med mig ifall jag träffar dom igen.
Vid elva tiden cyklar jag över Ätran i Falkenberg. Precis när jag cyklar över den gamla Tullbron ställer en man ut en skylt där det står VÅFFLOR. Jag tvärnitar och hoppar av cykeln, och jag beställer. Jag sätter mig ute i parken som ligger naturskönt alldeles in till ån. Vattnet det forsar fram och har inte många meter kvar på sin färd till havet. Strax kommer mannen ut med våfflan och kaffet, och det smakar "mumsfillibabba".
Jag cyklar vidare söderut och nu kommer jag närmare havet, vädret är fortfarande soligt och fint, det är nog inte riktigt varmt i havet ännu för folk badar inte utan solar mest. Vid Steninge stannar jag för att äta mat på en mysig restaurang. Solen värmer gott på uteseveringen, så jag sätter mig här och beställer in mat och öl (Mariestad). Bredvid mig sitter 2 män som är på väg hem (Göteborg) efter en vild natt i Tylösand. En av dom är nykter han kör antaligen, men den andre ser ut att må bra, han verkar va inne på sin tredje öl. Han snackar och går på och berättar om sina bravader både här och där.
Nu kommer min mat in och jag äter den med välbehag, jag skålar med Göteborgaren som nu dricker sin fjärde öl. Vi sitter ett bra tag och snackar och snart vill han ha en öl till och vill bjuda mig på en också, jag tackar för erbjudandet men avböjer, förklarar att jag cyklar och dricker bara en öl, inte mer. Och att jag redan cyklat 6 mil idag, och nog cyklar minst 6 mil till. Det har Göteborgaren väldigt svårt att tro på, och begriper inte tjusningen med det, när man hellre kan sitta här och dricka öl. Hans kompis vill nog vidare hemåt men ölaren verkar inte ha brått. Jag får nog dra vidare för nu har jag suttit här i över en timme. Jag betalar och Göteborgen önskar mig lycka till och han hinner påbörja sin sjätte öl innan jag sticker. Undrar hur många det blev innan dom var hemma?
Nu går allting mycket lättare och vägen följer den fina kuststräckan mellan Haverdal och Tylösand, Sveriges finaste sandstrand enligt många. Jag cyklar bara förbi, för fin sandstrand har vi hemma också. Så jag blir inte så impad. Jag cyklar igenom Halmstad och över floden Nissan och stannar på den östra sidan och köper glass och kaffe. Nu har jag 2 vägar att välja på, antingen cykla söderut längs kusten mot Båstad, eller cykla inåt landet. Vilket i klarspråk betyder att antingen komma hem i morgon måndag, eller på tisdag - onsdag. Jag börjar nog längta hem så jag tar riktningen mot Knäred.
Jag cyklar ut ur Halmstad som aldrig verkar ta slut, till sist kommer jag till Fyllinge och där svänger jag in på en mindre väg, men stan verkar ha brett ut sig hit också. Äntligen är jag ute på landet och cyklar längs en lång alle´. Jag passerar en fin gammal gård det är Stjernarps Gods som har anor ändan från 1600-talet. Nu är klockan snart sju och jag har ännu några mil kvar till Knäred där jag tänker ligga den sista natten. Jag cyklar förbi Veinge kyrkby som ligger en bit ifrån Veinge stationsamhälle som är betydligt större där det ligger uppe på höjden.
Nu måste jag ut på den smala trafikerade väg 117 som jag följer en mil, vid Skogaby har en ny väg byggts utanför samhället så jag kan cykla in på den gamla vägen och följa Lagan ändan ner till Knäred. I Knäred böjer sig Lagan som ett knä darav namnet. Själva centrum ligger uppe på en kulle och här passerar jag affären som är stängd men macken verkar va öppen. Men först måste jag skynda mig till campingen som tydligen ligger i andra ändan av byn nere vid Lagan. Precis innan dom stänger checkar jag in, det är kombinerad camping med friluftsbad och idrottsanläggning som är vanlig här på landet. Flickan säger att jag kan ligga ute på udden, där endast tältcampare får ligga.
Udden är en naturskön plats alldeles in till Lagan som är mer som en sjö, eller snarare sagt en damm för det är ju en kraftverksdamm. Knäred, Karsefors, Skogaby och Bassalt - så heter några av de gamla kraftverken i Lagan mellan Smålandsgränsen och Laholm. Det är namn som doftar industrihistoria, inte minst för oss skåningar. Kraften från Lagan tände ljuset och fick fabrikshjulen att snurra i västra Skåne för hundra år sedan. Men mer om det senare för nu måste jag sätta upp tältet och sen cykla iväg och handla mat på macken, som jag hoppas inte har stängt ännu.
Det finns bara 2 andra tält så det är gott om plats, ett svenskt par med 2 barn, och ett holländskt par som cyklar. Dom vill jag snacka med senare. I övrigt finns det naturligtvis en massa långliggare i husvagn. Jag cyklar iväg och köper min mat både till i kväll och i morgon bitti. Jag har tur för macken är öppen och jag hittar lite bröd, fil och pålägg, dyrt är det ju förståss men mat måste man ju ha. Väl framme vid tältet igen fixar jag min mat och kokar lite kaffe och njuter av den sköna sommarkvällen.
Sen går jag bort till det holländska paret, som berättar att dom startat idag på morgonen ifrån Torekov, där dom för övrigt ställt sin bil, sen cyklade dom på små fina vägar hit. Tanken är att man skall cykla österut längs Skånegränsen via Älmhult, sen söderut runt hela Skånekusten och tillbaka till bilen igen. Jag berättar att IKEA's allra första varuhus ligger i Älmhult, det har dom inte en aning om och blir genast väldigt intresserade av att komma dit. Dom tycker verkligen Sverige är fint och gillar små fina platser som den här med lite folk, för i Holland kryllar det av människor överallt. Jag visar var jag cyklat och var jag är på väg, och vi snackar en bra stund om cyklar i allmänhet och långfärdscykling i synnnerhet, till sist börjar myggen bli för besvärande så jag måste röra på mig. Jag säger godnatt och följer en stig längs Lagan bort till Knäreds nedre kraftverk som byggdes för hundra år sen. Det är en imponerande byggnad. Knäreds övre lär vara ännu större men dit är det minst 500 meter till, så det få va.
Sydkrafts (numera Eon) vagga stod just här i Knäred. Idén till att bilda bolaget, Sydsvenska kraftaktiebolaget, presenterades i Stockholm i mars 1905, men det var i Knäred som företagets första kraftverk byggdes. Ortsborna var dock ytterst tveksamma till det gigantiska projektet att bygga fyra kraftverk i Lagan: Knäred nedre, Knäred Övre, Bassalt och Majenfors. Ty när något ansågs omöjligt hette det "det är lika omöjligt som att dämma Lave." Man stötte också på många oväntade problem som försvårade arbetet och ökade kostnaderna. År 1910 stod alla 4 kraftverken färdiga och numera finns det totalt 18 st i Lagan som tillsammans årligen levererar 535 GWh. (Ringhals 4 reaktorer levererar 50 gånger mer dvs. 25 TWh.)
Klockan börjar närmar sig elva, och det är nästan mörkt när jag kryper in i tältet, trött efer en härlig dag. Det blev som jag sa till den glade Göteborgaren i Steninge, minst 6 mil till, och innalles 13 på cykeln. Jag lägger huvudet på kudden och slocknar inom några minuter NATTI NATTI!
I skolan har man ju hört talas om Freden i Knäred, och sen aldrig mer forskat i det förrän nu, för just här vid Smålandsgränsen (förut den gamla riksgränsen mellan Danmark och Sverige) slöts den s.k. "dåliga freden"(ur svenskt synpunkt) med Danmark år 1613. På platsen, närmare bestämt i Sjöared restes en minnesten den s.k Fredenstenen. Precis när himlen öppnar sig, stannar jag vid stenen för att söka skydd för regnet. När det värsta regnat över börjar jag läsa på en liten skylt som står bredvid stenen..........
Freden i Knäred Den 20 januari 1613 avslutades Kalmarkriget som pågått i ett år och nio månader. Sveriges krigsmål i det här kriget var i stort sett bara att försöka slå tillbaka det danska angreppet.
Fredsvillkor * Sverige skall avsäga sig sina anspråk på fästet Soneburg på Ösel (Estland) * Danska kungen får rätt att använda Sveriges vapen "tre kronor" i sitt riksvapen. Han får dock inte göra anspråk på den svenska tronen * Sverige skall betala en miljon riksdaler silvermynt för att få tillbaka Älvsborgs fästning (Älvsborgs lösen) * Om lösensumman inte är betald inom sex år skall Danmark-Norge behålla Älvsborg tillsammans med sju underlydande härader. Invånarna i Älvsborg skall dock under förpantningstiden lyda under svensk lag och kyrkostyre.
Under tiden jag stått och läst på skylten kommer Holländarna ifatt mig igen, dom stannar för att ta av sig regnkläderna för det har slutat att regna. Jag tog aldrig på mig mina. Dom är nyfikna på vad det är för sten. Jag förklarar för dom vad det är och dom verkar ha koll på vår historia, dom berättar också att det finns massor med krigsminnesmärken nere på kontinenten. Vädret verkar bli stabilare och jag säger farväl till Holländarna och hoppas dom får en trevlig cykeltur.
Nu är jag inne i Småland och är på väg till Markaryd, jag följer fortfarande Lagan och vid Tånneryd brer den ut sig till en stor sjö. Vägen jag cyklar på slingrar sig längs strandkanten utmed "dammen", små röda stugor ligger utspridda lite här och där i det öppna vackra landskapet. Först vid Timsfors passerar jag äntligen Lagan detta en gång så mäktiga vattendrag, men som numera är frommt som ett lamm. Jag cyklar igenom Markaryd, i detta lilla trevliga samhälle föddes min farmor för mer än hundra år sedan. Jag försöker hitta den gamla vägen till Boalt, vilket inte är lätt för E4:an är nyligen ombyggd, och mina kartor är för gamla. Efter att ha frågat en tant så hittar jag rätt väg, för jag vill ju helst undvika stora vägen (117) den är smal och hårt trafikerad nu i semestertider. Jag närmar mig nu Skånegränsen på en liten fin grusväg med stengärden på båda sidorna, och är änligen inne i mitt mitt kära gamla GÖINGE.
Innan Vittsjö måste jag ut på stora vägen, men det gör inget för det är snart mat, jag brukar alltid äta våfflor på Cafe´ Sjöstugan när jag är ute på mina cykelturer i trakten. Det tänker jag göra nu också. Jag ställer min cykel vid parkeringen och går stigen längs sjön ett par hundra meter. Här på denna ljuvliga plats sammanstrålar flera av Vittsjös klassiska tillgångar. Här möts skog och sjö och här finns obegränsad tillgång till den berömda Vittsjöluften. Dessutom är miljön lugn och avstressande, även om då och då ljuden av vågskvalp och fågelsång förträngs av ett avlägset buller från järnväg och landsväg en bit bort.
Jag går upp till caféet som ligger vackert på en kulle med en fin utsikt över sjön. Nu är det strålande väder molnen är som bortblåsta och det är lagom varmt. Jag beställer en sallad först, tyvärr serveras inte starköl så det får bli en lettis, sen blir det 2 våfflor med kaffe och till sist en 3 kulors glass. Jag sitter en bra stund på altanen och äter och dricker, det är måndag och trots semestertider är här väl inte överdrivet med folk, det är ju egenligen ett fik så dom flesta kommer nog lite senare för klockan är ju bara ett. Jag konstaterar att jag bara har 4-5 mil hem max 3 timmars cykling.
Nu är det riktigt fint väder så jag cyklar bara i shorts och linne. Jag väljer en omväg om Hågnarp så jag slipper den tråkiga 117, i Mala tvärar jag mot Jeppatorp förbi den lilla Sparrsjön, detta är en av mina favoritvägar som jag cyklat många gånger. Framme vid Farstorpsvägen tar jag till vänster och svänger sen höger in på en annan favoritväg, en smal asfalterad väg som så småningom kommer ut på vägen mellan Vankiva och Ballingslöv. Jag tar till vänster mot Ballingslöv, och i Rättelöv tar jag höger mot Arkelstorp. Nästan med det samma cyklar jag över Almaån. (Almaån är ca 40 km lång, inkl. källflöden ca 65 km. Den kommer från Finjasjön (43 m.ö.h.) några kilometer väster om Hässleholm och rinner österut till Helge å) Efter 200 hundra meter cyklar jag under den södra stammbanan (Malmö-Stockholm) i en smal tunnel där man knappt kan mötas.
Framme vid Arkelstorps småskola, där för övrigt min far gått i skola på 20-talet, tar jag till höger mot Stoby vidare förbi kyrkan och tar sen cykelvägen mot Grantinge. I Grantinge cyklar jag mot Sjunkaröd, jag passerar Skogbro-vägskäl, som i mitt tycke är ett av Sveriges vackraste vägskäl där det ligger mitt i en bokebacke. Jag lägger sen in den lägsta växlen för att komma uppför den s.k. Klintalien, det allra sista backen. Efter några kilometer passerar jag en ruin mitt ute i skogen, det är resterna av Maskatorpet där föddes min farfars far för över 140 år sedan. Sjunkaröds by är bara några gårdar vid ett vägkors, vägen rakt fram går till Sörby, tar jag till vänster kommer jag till Fjärlöv, men jag ska till VINSLÖV altså tar jag till höger.
Hjärtat det börjar slå snabbare för jag är ju snart hemma, hittils idag har jag cyklat 85 kilometer, och har nu bara 5 kvar.
Vägen den snirklar sig igenom skogen, och snart är jag ute på Vinslövsslätten. Det är först nu när jag ser den välkända profilen av kyrktornet och silona med Nävlingeåsens siluett i bakgrunden, som jag inser att resan den är slut, och att jag äntligen är HEMMA.
Prick klockan 4 passerar jag Vinslövsskyltarna och har då fullbordat min resa............
Jag har då cyklat 1377 kilometer på 13 dagar!
Det har varit en fantastiskt cykeltur som jag sent ska glömma, men ändå..............
