2011-års cykeltur 8 - 20 juli

Längs Hallandskusten till Kungsbacka
genom Småland via Växjö!




Drygt hundra mil på 13 dagar i växlande väder!








Dag 1 - 8 juli




Äntligen är jag på väg efter dagar av förberedelser, och idag fredagen den 8 juli börjar äventyret. Det blir en ganska sen start (9.30) för jag måste först utfodra syrrans katt som jag passat några dar, hon kommer hem i morgon som tur är. Nu är jag i alla fall på väg.

Första stoppet blir vid den gamla fina tegelkyrkan i Gumlösa, det är nordens äldsta tegelkyrka. Kyrkan invigdes år 1192 av ärkebiskop Absalon. Alldeles bredvid kyrkan ligger Sinclairsholms sätesgård eller slott om man så vill. Slottet uppfördes 1626, följaktligen på den danska tiden. På 1950-talet gjordes stora renoveringar då man återställde slottet i Karolinsk 1700-talsstil.

Carl von Linné stannade här på sin Skånska resa den 17 maj 1749, allt detta och mer därtill kan man läsa på en skylt vid kyrkan.








Jag cyklar vidare och blir snabbt varm så långbyxorna åker av......






Jag passerar södra stambanan i Ballingslöv som i december 2012 åter får tågstopp på orten. En storsatning görs nu i vår region som väcker liv i gamla stationsorter genom projektet Pågatåg Nordost. 13 nya stationer som får Pågatågstrafik (från Tjörnarp i söder till Gemla i norr) blir det.

Detta är ju väldigt positivt och viktigt tycker jag . För vad vore Vinslöv utan tågförbindelse med yttervärlden. Först ut blev Sösdala som fick tågstopp igen den 14 maj 2011.






I Vittsjö stannar jag som vanligt och fikar på café Sjöstugan. Det är fortfarande uppehållsväder trots hot om regn fram på dagen.







Lite blomprakt får man ju ha på färden!





Äventyret börjar! - ett filmklipp på Youtube klicka!
Ett tips - om du vill se filmen i helskärm klicka på fyrkanten längst bort till höger-------->








5 km söder om Markaryd stannar jag på Smålandet en älgsafaripark som har blivit mycket populär bland tyskarna. Jag missar safaritåget med en hårsmån men köper kaffe och glass. Precis när jag ska ge mig därifrån börjar det regna så smått, men det är bara att cykla vidare.......






Fina hästar!








Åmot Kronogård är en välbevarad byggnad ifrån 1600-talet, 5 km norr om Markaryd!








Jag cyklar över Lagan och följer ån västerut på den gamla vägen mot Knäred. Sen cyklar jag på en liten fin väg till Ysby. Tyvärr tilltar regnet mer och mer.

Jag passerar snabbt den gamla kyrkan i byn som ser lite märklig ut med alla järnkors härs och tvärs. Den medeltida kyrkan som är en av de bäst bevarade i hela Halland uppfördes av munkar från Ringsteds kloster i Danmark.







Till min lycka är den gamla lanthandeln i Ysby fortfarande öppen, det är både en antiktvitetsaffär och ett café, det senare passar mig alldeles utmärkt.

Nu smakar det gott med kaffe och våffla. Jag blir kvar här en god stund och insuper den gamla atmosfären, ute öser regnet ner. Klockan har nu passerat stängningsdax så jag får ge mig ut i regnet och cykla vidare till Laholm som får bli dagens mål.








Väl inne i Laholm cyklar jag till torget, bara för att konstaterar att här inte är så mycket att hämta, klockan närmar sig ju sex.






Jag vet att det finns en liten camping 5 km norr om stan så jag beger mig dit. Nu måste jag korsa Lagan igen för tredje gången idag, tror jag.

Här ligger det nedersta kraftverket i Lagan - Laholms kraftstration - som stod färdigt 1932. Trots att fallhöjden bara är 8 meter blir effekten ändå hyggliga 11 megawatt, tack vare att vattenflödet är stort så här nära mynningen.

Mitt på en ö i ån ligger Lagaholms slottruin. Lagaholm är från 1200-talet och hade sin storhetstid på 1640-talet. Syftet med byggnaden var att kontrollera trafiken över Lagan.








Campingen ligger i Lilla Tjärby 5 km norr om stan. Det är en rejäl uppförsbacke ifrån floddalen, men väl uppe har man en fantastisk utsikt över Laholm. Man förstår ju varför byn heter Lilla Tjärby för den är verkligen liten. Campingen ligger alldeles bredvid lanthandeln.

Det regnar fortfarande när jag kommer dit, kl 18.00. När kvinnan i receptionen ser att jag cyklar, säger hon att jag kan använda en av campingstugorna till samma pris som att campa d.v.s. 100 kr så slipper jag slå upp mitt tält i regnet. Jag tackar, för det är verkligen ingen höjdare att slå upp tältet i regn.

Bredvid min "lyxstuga" som visserligen inte har el ligger två ännu enklare hytter. I den närmaste bor en hel familj ifrån Holland som är på väg till Norge. - Vi brukar alltid mellanlanda här när vi ska till Norge, säger pappan. - Vi har ju också ett tält men det är ju skönt att slippa blöta ner det, fortsätter han.

Det blev ju en riktigt mysig avslutning på denna - den första dagen - och torrt och fint i stugan har jag.



Framåt kvällskvisten slutar det regna och solen tittar in genom fönstret, det bådar gott inför morgondagen - NATTI NATTI!








Dag 2 - 9 juli




Nästa morgon är strålande vacker - här på bilden kan man tydligt se vilket kap jag gjorde. I "stugan" bredvid min röda ligger 4 vuxna holländare. I nästa stuga tror jag att det är ett yngre danskt par.

Nu är jag redo för frukost så jag ska cykla ner till Laholm, vid torget finns ett café det kollade jag in igår och förhoppningsvist är där öppet.









Det tar bara drygt 5 minuter att komma ner till ån och jag passerar förbi slottruinen och kraftverket utan större svårighet, idag ser man allt med helt andra ögon det ser betydligt trevligare ut när det badar i sol.









Jag är framme vid torget 5 minuter innan de öppnar kl 8. Utanför conditori Cecilia står det 3-4 st karlar och väntar på att få komma in. Väl inne beställer jag 4 mackor och en rejäl kanna kaffe, jag går in i salongen och sätter mig och insuper den fina 50-tals atmosfären. Här har man nog behållt inredningen sen begynnelsen.





På toaletten har man inte heller sparat på krutet, för här befinner man sig mitt i en sommarhage med fågelkvitter och allt - fint.







Efter frukosten cyklar jag runt och tittar lite i den fina lilla staden som ligger högt över Lagan så risken för översvämmning är nog minimal. Utanför Sankt Knuts Gille sätter en hantverkare upp en fin gammeldags emaljerad gatuskylt på väggen, samtidigt hänger en annan upp en färggrann flagga på väggen bredvid. För här ska vara någon typ av cermoni idag kl.11 säger gubbarna. Jag tror att gatustumpen fått ett nytt namn - Sankt Knuts Gränd-.







Jag cyklar ner mot ån och följer den en bit, mina blickar dras till en färggrann figur i en välansad trädgård med mycket blommor.

Jag stannar och läser på en skylt att denna galionsfigur en gång suttit på det norska lastfartyget "Napoleon". Skeppet strandade 1870 utanför Skummmeslöv och blev så småningom ett vrak. Figuren hittades och såldes vidare och köptes redan 1888 av den dåvarande ägaren till dennna fastighet. Napoleon har sedan dess haft samma placering och blivit fint ompysslad. Man kan ju undra hur många lager färg han har.







Framme vid campingen igen packar jag ihop mina grejor, vilket går ganska snabbt. Betalar för mig och tackar för "lyx sviten". Den gamla järnvägen mellan Laholm och Veinge är numera nerlagd och omgjord till en fin cykelbana, så den tar jag naturligtvis på min cykelresa norrut.







Ett bit längre fram på vägen ligger en fin katt och svalkar sig i skuggan!







Stickad stolpvärmare

Stickad gatukonst är på väg att bli en folkrörelse. Först ut i Sverige var Stockholmstjejerna i Masquerade. Sedan dess har konstformen spridit sig och många aktiva crews av ”guerilla knitters” finns både i vårt land och utomlands. Först i världen anses Magda Sayeg ha varit när hon stickade in ett dörrhandtag i Houston för fem år sedan. Och nu har det alltså nått ändå ut på den svenska landsbygden. Det är i alla fall fint och lättare att ta bort än den sprayade graffitin om man nu av en händelse skulle komma på den tanken.







Halland har mycket öppna landskap.











Nu har man äntligen skapat ett enhetligt skyltsystem längs det statliga vägnätet i Sverige. Det är det gula cykelledsmärket 1.6.7. Det är meningen att det ska användas över kommun- och regiongränser så att du som cyklist känner igen dig.

På vissa skyltar får du dessutom information om hur långt det är dit du ska, och anger ett antal orter längs vägen i kilometeravstånd. Detta tycker jag är mycket bra.







Slaget vid Halmstad

- även benämnt slaget vid Fyllebro var ett avgörande slag under skånska kriget mellan Sverige och Danmark. Det stod här i Fyllebro utanför Halmstad den 17 augusti 1676 då en dansk kår besegrades i grunden.

I och med denna seger avvärjdes ett danskt hot mot Göteborg. Istället kunde svenskarna samla förstärkningar och senare besegra den danska invasionsarmén i slaget vid Lund.

Slaget vid Halmstad kom att bli det sista slaget mellan danskar och svenskar i Halland.







Halmstad











Jag passerar över Nissan exaxt klockan 10.30 och cyklar bort till den gamla stan, strax väster om ån. Här på denna sidan av Nissan har det alltid varit "finare" att bo. Det märks inte minst på fastighetspriserna.







Det Appeltofftska bryggeriet räknar sin historia från den 15 februari 1836 då grundaren Anders Julius Appeltofft köpte det här gamla korsvirkeshuset vid Stora Torg i Halmstad.

Idag finns restaurang "Tre Hjärtan" i det fina gamla huset.







Fina blomsterarrangemang har man i alla fall. Jag skulle ju kunna äta här men jag tycker det är lite tidigt så jag cyklar istället vidare norrut.







Här är en ny variant av elektronisk skylt, man kan ju undra vad syftet är med den?







Det är dags för mat i Steninge - bara ett stenkast från havet.

Samtidigt passar många på att ta ett dopp i böljan den blå.....











Efter en god middag är det dags att cykla vidare, vid en bondgård hittar jag denna laddstation för elcyklar och elmopeder.







Fina små vägar längs havet!








Vid den gamla stenbron över Suseån i Boberg ligger Bobergs kraftstation som uppfördes 1928. Effekten är 255 kilowatt och fallhöjden är 4,3 meter. Kraftverket i Laholm producerar 40 ggr mer energi.







Klockan blir tre när jag cyklar över den gamla Tullbron i Falkenberg - med Ätran fräsande under mig!







Jag letar mig snabbt igenom stan och cyklar ut till Glommens fiskeläge. Strax söder om hamnen ligger Morups Tånge fyr med sitt välkända svarta band.

Morups Tånge är en stenig landtunga som sträcker sig långt ut i havet, därav namnet Tånge, besläktat med tunga och som i detta fall betyder udde. Det är den perfekta rastplatsen – både för fåglar och människor.

På 1800-talet var området kring Morups Tånge svårt att segla i och många fartyg förliste på reven utanför Tången. Rykten säger att vrakplundrare tände eldar på Tången för att lura skeppen i kvav. År 1841 började man anlägga en fyr som tändes för första gången den 1 november 1843. Fyren har haft samma franska linsapparat sedan den byggdes och är den idag äldsta fungerande linsfyren i Sverige.











Jag cyklar ner i hamnen och hittar ett litet fik i en av de gamla fiskebodarna. Jag köper lite glass och en kopp kaffe av innehavaren, en kvinna som håller öppet här några veckor varje sommar. Hon står och pysslar vid en märklig maskin i ena hörnan av den lilla boden. Det är en väldigt avancerad brodyrmaskin som gör snygga logger på t.ex mössor och handdukar.

I själva verket är hon texillärare i Falkenberg och har det här bara som lite tidsfördriv på sommaren, tillsammans med sina bröder har hon ärvt den gamla boden av sin far som var en gammal fiskare. Jag frågar henne om man här också pratar den där speciella danska dialekten som man gör i Träslövsläge några mil norrut. - Ja några enstaka pratar fortfarande "Morpekanska", säger hon med ett skratt.

Enligt Wikipedia
Morpekanska eller morupekanska, är den dialekt som talas i Halland i Morups socken inklusive fiskeläget Glommen. Även Träslövsläge, knappt 10 km norr om Morup, ingår i dialektbältet mellan Varberg och Falkenberg. Där kallas dialekten "läejesboa" och låter något annorlunda. Morpekanska är tillsammans med listerländska en av få genuina ålderdomliga dialekter som idag fungerar som bas i levande dialektsamhällen i f d Östdanmark: Blekinge, Halland och Skåne. Därför ingår de i "östdanska mål".








Morups kyrka

Fram till mitten av 1500-talet tillhörde den numera danska ön Anholt, Morups församling
Anholt ligger mittemellan Sverige och Danmark ca 60 km rakt ut i Kattegatt. Det kan ju inte varit ofta Anholtborna gått i kyrkan. Så därför byggdes en egen kyrka

Den ön ska jag besöka nån gång - jag hittar denna annorlunda reseskildringen på nätet - och blir riktigt sugen på att resa dit!

Idag är kyrkan öppen fram till kl.18 det är en s.k. vägkyrka så jag passar på att gå in. En diakonissa guidar runt lite och berättar att kyrkan var en röd tegelkyrka tidigare - P.g.a. sitt röda tegel kallades Morups kyrka på den danska tiden för "den röde kirken" och fungerade som ett sjömärke för sjöfararna västerifrån.

När jag berättar att jag ska cykla vidare mot Varberg , säger hon att det just nu är mycket folk där och fullbokat överallt. Så det får kanske bli nån camping söder om stan istället, jag får väl se hur jag gör.

- Du måste gå ner till församlinghemmet för där bjuder vi på fika, fortsätter diakonissan - det gör jag ju naturligtvis för - en cyklist är ju aldrig nödbedd!







Jag följer diakonissans råd och stannar vid Björkängscamping ca 1 mil söder om Varberg. Campingen är ju enligt mitt tycke ingen höjdare men stranden är i alla fall fin.



Här är kitesurfarnas paradis - Kitesurf, draksurfing eller skärmsegling är ett begrepp för segling med hjälp av kraftdrake på vatten. En friflygande vinge kontrolleras med två eller flera linor, oftast 4. Vanligast är att man kitesurfar stående på en wakeboardliknande surfbräda en s.k. Kiteboard!



Jag sätter upp tältet på avvisad plats mellan två husvagnar, precis när jag är färdig börjar det regna så smått. Regnet upphör senare på kvällen, förmodligen kommer jag ligga kvar här några nätter - NATTI NATTI......








Dag 3 - 10 juli


En liten kanin väcker mig med sitt glada tillrop - det är en härlig morgon med strålande sol och klarblå himmel, det är dags att göra sig färdig för dagens äventyr......

....idag ska jag cykla en runda i omgivningen utan packning! Jag går först ner till fiket och äter lite frukost och tar sen ett härligt morgondopp, kl 9.00 är jag redo att ge mig av ...



Jag låter tält och packning vara kvar på campingen - väl gömt mellan två "husvagnsvillor"!








I Tvååker är det två som är ute och åker.....











Grimetons kyrka

Jag cyklar en omväg förbi kyrkan, inte för att det är något speciellt med den utan mer för att förvissa mig om att namnet Grimeton, som låter engelsktklingande, verkligen är ett gammalt namn och inte påhittat för att falla jänkarna på läppen (jag syftar på radiostationen med samma namn - läs här nedan).

Det är ett gammalt namn - Grimetunä på gamla kartor blev Grimeton - Kan betyda område kring en å vid namn Grima.







Jag närmar mig ett av dagens mål - Radiostationen Grimeton

Radiostationen Grimeton med anropssignal SAQ togs i drift 1924. Svensk-amerikanen Ernst Alexandersson hade efter en idé av kanadensaren Reginald A Fessenden utvecklat en teknik för trådlös telegrafi som radiostationen i Grimeton kom att använda.

Grimetons radiostation upptogs år 2004 på UNESCO:s lista över världsarv. Det är ett av de 13 världsarv som finns i Sverige.





Grimetons radiostation ingick i ett globalt nät av långvågsstationer, alla konstruerade av Ernst Alexanderson, och är idag den enda kvarvarande radiostationen i detta nätverk. Totalt fanns det 18 stycken bl.a. 3 i Europa och 6 i USA. Vilket för Sverige var den viktigaste länken!

Radio Centralen fanns på Long island med anropsignal WQK-WSS
I Europa
Grimeton, Sverige med anropssignal SAQ
Caernarfon, Wales med anropssignal MUU-GLC
Warszawa, Polen med anropssignal AXO-AXL
I Usa
Kahuku på Hawaii med anropssignal KGI-KIE
Bolinas, Kalifornien med anropssignal KET-KET
Tuckerton, New Jersey med anropssignal WCI-WGG
Marion, Massachusetts med anropssignal WQR-WSO
New Brunswik, New Jersey med anropssignal WII-WRT

Alla är byggda mellan åren 1918 - 1924, varav Grimeton var sist ut! Det första sändningen från SAQ till "Radio Central" vid Rocky Point, Long Island, USA, gick i oktober 1924. Våglängden var 18 000 meter, senare justerat till frekvensen 17,2 kHz.



Efter det första världskrigets brutna kabelförbindelser med omvärlden beslöt den svenska riksdagen år 1920 att på den svenska västkusten uppföra en så kallad storradiostation som med långvåg sände trådlös telegrafi direkt till Amerika. Avbrott i telegrafin ville man inte uppleva igen och förutsättningen var att vara oavhängig andra länders kabelnät.

Under det andra världskriget 1939-1945 upplevde radiostationen därför en storhetstid, då den var Skandinaviens port mot omvärlden. Kabelförbindelserna hade återigen snabbt brutits av de krigförande nationerna, den trådlösa telegrafin var länken till världen.



Sex stycken 127 m höga antenntorn bär upp de tolv 2 200 m långa trådar som ansluts till sex nedåtgående vertikala ledare som utgör själva antennen.




För mottagningen från USA byggdes Kungsbacka radio (SAK) som hade en 13 km lång antenn. I likhet med SAQ var den ansluten till Telegrafverkets radiocentral i Göteborg. Där omvandlades meddelandena, som skulle sändas till Amerika, till morse-signaler; de mottagna signalerna skrevs ut på telegramblanketter.

Den här tekniken blev snart omodern för redan 1927 kunde man ringa med telefon över atlanten.




Det vita stationshuset i nyklassisk stil är ritad av arkitekt Carl Åkerblad. Här finns bl.a. sändarsal och maskinhall.

Kl 11. är det en guidad tur inne i stationshuset. Att det var ett jäkla väsen när sändaren var igång förstår man när man ser dessa stora maskiner..... Idag kan man ju tycka "så mycket väsen för ingeting" - för numera gör en mobiltelefon dubbla arbetet 100 ggr snabbare - men utan denna kunskap som finns här hade vi inte varit där vi är idag.






Telegrafapparat med tillhörande telegrafnyckel

Med den skickades meddelanden som Morsesignaler över atlanten med hjälp av elektriska stötar av olika längd.


[morsesignalen] .... . .--- / .- .-.. .-.. .- / -.-. -.-- -.- .-.. .. ... - . .-.
[blir i klartext] Hej alla cyklister



En växelströmsgenerator, även kallad alternator, producerar den elektriska effekt som behövdes för radiofrekvensen, samt ett kontrollsystem för att hålla hastigheten konstant med ytterst små avvikelser, ett moduleringssystem som styr generatorns utmatade effekt behövs också. Till sist men inte minst en multipelantenn, uppburen av sex 127 meter höga ståltorn, med en 5–6 gånger starkare signal än de vid denna tid vanliga antennerna.

Som ni hör så är det ju väldigt komplicerat men helt klart intressant - titta gärna på filmen här nedan så förstår ni mer!






Se ett filmklipp om radiostationen.


För att summera så blir man helt klart imponerad av anläggningen, detta är ju något som man inte trodde fanns, man behöver inte vara speciellt tekniskt intresserad för att få behållning av ett besök. Så kom hit och titta när ni är i närheten av Varberg.

Gå gärna in på deras hemsida så får ni reda på mer!







Radiostationen i all ära nu vill jag cykla vidare mot nya mål, jag cyklar norrut några mil över det böljande öppna landskapet.











I Derome besöker jag ett trämuseum.....

Erling Andersson, mannen som startade detta museum för 20 år sedan har ägnat all ledig tid till att samla in gamla maskiner och utrustning för att i detta museum kunna visa träbearbetningens utveckling i Sverige.

För här finns alla de verktyg man kan tänkas använda vid träbearbeting, det finns inte en hyvel utan säkert 50 st, alla med sitt speciella skär. På väggarna hänger det verktyg i 1000-tal. Jag tror knappast man använder dessa idag, förutom vissa specialsnickare och konsthantverkare kanske. Risken finns ju att kunskapen om hur man använder alla dessa verktyg går förlorad, om det inte redan är för sent.

Det kan ju bli kvalificerade gissningar om verktygen blir bevarade och satta i ett sammanhang som här på detta museum. Man får ju hoppas att någon driver det vidare efter Erling - eldsjälen.







Här finns ett helt rum med träfigurer av den välkände konstnären Gunnar "Bissefällarn" Svensson. Han var från Bissefäll, Åker, utanför Skillingaryd. Han var känd för sitt träsnideri och för sin bildhuggning, och motiven han skapade föreställer livet på den småländska landsbygden. 400 av hans verk har fått ett eget museum i Skillingehus i Skillinryd. Hans gärning som folklivsskildrare och träskulptör har väckt stor uppmärksamhet, både i Sverige och utomlands.

Så dit måste jag cykla nån gång. Jag lämnar museet och cyklar ut till kusten vid Åskloster . Jag följer cykelvägen söderut mot Varberg.....







.....i Kärradal cyklar jag först förbi "Solbacken´s vandrarhem", ett idylliskt gult sekelskiftes hus med sommarvarandra och snickarglädje. Jag vänder tillbaka och går upp till huset som ligger på en kulle, det framgår snart att här serveras mat. Så snart sitter jag på verandan och äter och dricker gott.







Jag cyklar vidare längs havet, det är en strålande dag.....



.... till hamnen i Trönningenäs.....



......hästarna är varma så ett bad är nog inte helt fel.











Med sitt magnifika läge på Kvarnbergets topp utgör Trönningnäs väderkvarn ett land och sjömärke synligt vida omkring.

Kvarnen byggdes år 1898 av s.k. Balgöemigranter. De var Balgöbor sen generationer tillbaka som tvingades lämna sin ö på grund av att den kände godsägaren Alfred Bexell, känd bl.a. för sin jordhunger, trissade upp arrendet så att Balgöborna inte hade möjlighet att bjuda över. Balgö med sina 250 hektar stora landområde är den största av Hallands öar.



Utsikten är verkligen magnifik - Varbergs fästning ligger bara 4 km bort långt bort men ändå nära.












Jag cyklar vidare och cyklar förbi ett gäng cyklister med packning, det är 3 kvinnor och en massa barn. Dom ska cykla ut till Getterön och tillbringa natten där i en sommarstuga. Det är ingen lång cykeltur säger en av dom, vi bor i Tångaberg 15 km norr om Varberg - men för barnen är det ju ett äventyr, och det förstår jag. Jag önskar dom lycka till och kommer snabbt fram till Varberg.

Cykelvägen passerar förbi Naturum Getterön som jag stannar till vid, precis när jag ska öppna dörren stängs lokalen för idag. Ingen fara jag passerar förbi här i morgon igen på min fortsatta färd norrut.



Getteröns naturreservat är en stor våtmark. Här finns öppet vatten omväxlande med vass och säv, betade strandängar, dybottnar, havsstrand samt Himleåns mynning. De olika vattenområdena varierar inbördes i salthalt.

Bland häckfåglarna finns flera arter som är ovanliga i vårt land. Här häckar snatterand, årta, rödspov, brushane, sydlig kärrsnäppa, småtärna och Getteröns egen symbolfågel: skärfläcka.






Danmarksbåten på väg in i hamnen.

Cykelgänget ifrån Tångaberg har nu kommmit ifatt mig och vi har följe en bit till. Jag frågar om hur det är på Gettterön, där är jättefint och väl värt ett besök, säger dom i munnen på varann. Så jag cyklar med dom över till ön som egentligen inte är en ö längre. Här har man fyllt upp våtmarken i århundranden så ön har blivit en halvö. Jag skiljs från gänget igen och cyklar runt lite på ön, för man har ändå ökänslan kvar.







Längst ut i väster på ön ligger restaurang Parassollen, jag stannar där och tar en öl, en fin liten badstrand ligger precis nedanför.











Västervåg Vandrarhem

Ett mysigt ställe som ligger allra längst ut i havsbandet, det finns ca 40 bäddar, denna DHR-anläggning är öppen året runt och öppen för alla.







Varbergs fästning - långt bort och nära.












Karga klippöar mitt i hamninloppet.








Sommartid går det reguljära båtturer mellan Getterön och Varberg en tur på bara 10 minuter, så ön ligger strategiskt bra till om man vill göra Varberg.

Jag förstår att om man ska övernatta i Varberg så är nog Getterön det bästa stället att bo på . Här finns 2 vandrarhem och 2 campingar, en jättestor typ samma som jag bor på nu, och en liten mysig camping med vandrarhem som drivs av Missionförbundet - Getterögården - som är mer i min smak, dessutom serveras där frukost.

Allt detta vet jag för jag var nämligen och kollade läget vid Getterögården för en stund sen, det kan ju va bra att veta inför framtiden. Flickan i receptionen sa - Campingen är jätte populär och inte så stor så man bör boka innan, men ditt lilla tält kan vi nog klämma in värsta fall. Dessutom kostar det bara hälften så mycket som jag betalar på Björkäng - så nu vet jag var jag ska bo när jag kommer hit nästa gång!


I småbåtshamnen finns många båtar!








Jag cyklar tillbaka till "fastlandet" förbi hamnen och det fina kallbadhuset, här har man bästa badet mitt inne i stan.....







.....förbi Varbers fästning, vidare söderut på den fina cykelvägen längs havet....




......att jag inte stannar till i Varberg beror dels på att klockan är mycket, och att jag varit här så många gånger förr, för Varberg är en mycket trevlig sommarstad...........



......vidare förbi Kustsanatoriet Apelviken - det var ett av många sanatorier som byggdes i Sverige i början av 1900-talet. Apelvikens sanatorium var avsett för barn som led av tuberkulos, som oftast var en dödlig sjukdom. Så detta var dödens väntrum - hemskt men sant.

Att tuberkelos var en verklighet på 1900-talets första hälft vet jag, för min mor berättade att när hon gick i småskolan i början av 30-talet dog en hel familj i hennes by.

Hon berättade också om hur hennes lärarinna väldigt känslokallt meddelade en av sina elever, "Kalle" dessutom så att hela klassen hörde det     - KALLE - du kan gå hem nu för din mor är dö! -     Jag vet att min mor tyckte detta var så grymt, och så synd om stackars Kalle 7 år, som tårögd och vit i ansiktet ensam fick gå de tunga stegen hem till sin mor som just dött i tuberkulos . Lärarinnan, som för övrigt var en hårding, kunde väl tagit honom i enrum, kramat om honom och bett någon följa honom hem, men det var andra tider då.

Allt detta tänker jag på när jag rundar sanatoriets kyrkogård med mängder av vita gravstenar - det var nog inte många som kom levande härifrån. Numera är sanatoriet kurhotell så här kan man ju också bo om man nu vill lägga pengar på det.....








.....jag cyklar vidare till Träslövsläge eller " på Läjet" som man säger - i fiskehamnen finns ett populärt glasscafé - Tre Toppar. Jag köper en trekulors glass sätter mig ner på en bänk och bara njuter av den sköna sommarkvällen.

Efter 1 timme eller så cyklar jag vidare söderut till mitt tält, efter en sväng ner till havet går jag och lägger mig - NATTI NATTI!








Dag 4 - 11 juli




Åter en ny dag med strålande sommarväder - jag tar mitt "pick och pack" och cyklar norrut - mot Kungsbacka......







.....igår när jag cyklade här förbi såg jag en skylt med tecknet -> Galtabäckshamn - jag blev naturligtvis nyfiken, trött som jag var då, cyklar jag istället ut till hamnen nu.

Vid ett hus nära hamnen står en käck gosse vid vägkanten, han är väl i 7-årsåldern, och vinkar glatt. Han undrar på barns vis vart jag är på väg. Jag ropar tillbaka att jag ska ut till hamnen och titta - gossen verkar nöjd med svaret så jag cyklar vidare.

Hamnen är numera kanske inte mycket att skryta med, på 1930- talet var det annat, då blomstrade hamnen. I takt med att lastbilstransporterna tog över frakterna fick sjöfarten det allt svårare. Sista trålaren lämnade hamnen 1966. Numera är det en hamn för fritidsbåtar.

Sevärdhetstecknet har egentligen inte mycket med hamnen att göra, utan med det arkeologiska fynd som gjordes här 1928, det var resterna av ett vikingaskepp det s.k Galtabäcksskeppet.
I en f d livräddningsstation är ett båtmuseum inrymt. I det visar man bl.a den bevarade kölen från Galtabäckskeppet daterad till år 1195. Tyvärr är inte museet öppet idag, utan endast lör-sön.

Galtabäcksskeppets bygglag byggde 2008 en rekonstruktion av Galtabäckskeppet en s.k. replika - GALTEN - sommartid kan man beskåda den i Varbergs innerhamn vid Getteröbåten. Övrig tid ligger den här i Galtabäck.

Det kan ju va bra att veta det till nästa gång jag kommer hit - frågan är ju inte om utan när!





När jag cyklar tillbaka står fortfarande den lille gossen vid vägkanten, nu i samspråk med ett äldre par. Jag stannar och samtidigt kommer grabbens höggravida mamma ut för att hänga tvätt. Vi pratar lite om ditt och datt, och Leonard som gossen heter, får äntligen svar på alla sina frågor (han ställer alla dom frågorna som egentligen dom vuxna vill ställa men inte vågar).

Det är ju bra det Leonoard, för - ställer DU inga frågor så får DU inga svar, och då lär DU DIG ju ingenting - eller hur.

En bra fråga som Leonard ställer är: Hur jag klarar mig utan TV? Jag säger att man kanske inte alltid måste se på TV, det har han lite svårt att förstå. Efter den trevliga pratstunden cyklar jag vidare mot Varberg.......











Rallareros, mjölkört eller semesterblomma - kärt barn har många namn - växer här uppåt väggarna!








Varbergs kallbadhus passerar jag igen.....en otroligt vacker byggnad!








Nu är naturum öppet så ett stopp här är ju självklart. Man sitter bekvämt inomhus och tittar på det rika fågellivet i naturreservatet. Jag passar dessutom på att dricka lite elvakaffe.........











.....jag passerar "Gamla Varberg" ett naturreservat på ett vårdkaseberg!

enl Wikipedia är en vårdkase en signaleld. Den ingick i ett enkelt optiskt signalsystem och bestod av träspiror med ved som placerades på en väl synlig höjd med sikthåll till nästa vårdkase, så att de brinnande kasarna på så sätt bildade en kedja av signaleldar.










I kärradal passerar jag detta lilla mysiga ställe - Smedjan beds - det är ett nyrenoverat cafe med bed and breakfast, så här måste jag ju stanna och tanka.....











....vid Åskloster måste jag över Viskan, här låg staden Ny Varberg som totalförstördes vid slutet av 1500-talet, så man flyttade staden några kilometer söderut till nuvarande Varberg . Idag finns det bara en kungsgård kvar vid plastsen där staden låg.

Innan Viskan ska rinna ut i havet delar den sig i två armar Lilla Viskan och Stora Viskan. Bron över Stora Viskan är en magnifik fackverksbro av s.k. Nyköpingstyp, byggd 1912 av Hässleholms verkstäder. Det är egentligen en järnvägsbro, men numera en gång- och cykelbro.

När man gjorde nytt dubbelspår i mitten av 1990-talet flyttades sträckningen 50 meter närmare havet och 2 nya broar fick byggas, så nu finns det många broar.....


Bron över Stora Viskan av s.k. Nyköpingstyp tillverkad 1912



....bron över gamla E4:an som går alldeles bredvid cykelvägen!








Värö kyrka.








Mycket ström levereras från Ringhals kärnkraftverk!








Nära havet går vägen!











....den vackra vägen ut till Tjolöholms slott!

Jag cyklar vidare och snart står jag inför ett vägval, antingen cyklar jag vidare och söker upp nattlogi, eller cyklar ja ut till Tjolöholms slott redan nu idag och inte i morgon som min tanke först varit.

Jag väljer det sistnämda för klockan är ju bara tre på eftermiddagen, och där är kanske öppet till fem, dessutom finns det matservering på slottet om man får tro på skyltarna, som pekar ut vägen till slottet - 5 km västerut. Det är ju ingeting för en hungrig cyklist......



Hej kanin!??









.....när jag närmar mig slottet ser jag två märkliga byggnader, högt upp på en kulle ligger en stenkyrka som ser väldigt engelsk ut, och precis nedanför en stor rödmålad träbyggnad i mer svensk sekelskiftesstil åt Carl Larsson hållet, det ser mycket spännande ut.......



.....jag rundar kullen och kommer till en stor parkering. I en större träbyggnad med ett stort I på väggen går jag först in för att kolla läget.

Flickan talar om för mig att mat serveras borta i storstugan vid arbetarbyn till kl 16.30, om jag sen vill gå en guidad tur på slottet så har man just idag en extra tur kl 16. Det vill jag ju gärna så jag har altså en knapp timme på mig att äta innan den turen går, tur ska man ha.(ha,ha) Jag cyklar bort till......



.....Arbetarbyn som ligger 500 m nordost om slottet, den var ämnad för slottets personal.

Arbetarbostäderna är utsökta exempel på nationalromantisk stil med rödmålade fasader, småspröjsade fönster, grön- och vitmålade detaljer.

Förutom bostäder inrättades här också sjukstuga, skola och samlingslokal. Arbetarbyn är ett uttryck för sin tids önskan att förädla människan genom att omge henne med enkelhet och skönhet. På Tjolöholm ville man att statarfamiljerna skulle trivas och stanna mer än en säsong.

I början av 1900-talet bodde här 11 familjer, närmare hundra personer, numera kan man övernatta här typ bed and breakfast ........









Storstugan


.....Storstugan som förr var samlingslokal för arbetarna på slottet - är numera restaurang - till min lycka är lunchen räddad idag också!

Det är inte så många gäster här nu eftersom det snart är stängningsdax, så maten serveras snabbt. Jag sitter i skuggan och låter maten väl smaka, njuter i både kropp och själ för här känner man historiens vingslag!












Efter god mat och dryck är det dax att gå tillbaka upp mot slottet, jag har en kvart på mig innan den guidade turen, så jag hinner gå in och titta i dom fina stallbyggnaderna.

År 1892 köptes Tjolöholm av paret James Fredrik och Blanche Dickson. På godset lät de anlägga dåtidens största svenska stuteri med uppfödning av förnämliga rashästar. I anslutning till stuteriet fanns också en körskola för blivande kuskar.








James och Blanche hade bara ett barn, dottern Blanche hon gifte sig med med greve Carl Bonde 1898.



Egendomen Tjolöholm är känd sedan 1200-talet, då den omnämns i den danske Kong Valdemars Jordebog. Under seklen därefter kan ägarlängden stoltsera med en mängd namnkunniga släkter.

När paret Dickson kom hit 1892 så var det dåvarande säteriet nästan fallfärdigt, så man var tvungen att bygga ett nytt hus.

1897 utlyste Dickson en arkitekttävlan om ett slott i elisabetansk stil och trots sin andraplats med bidraget ”Hobgoblin” gick uppdraget att rita slottet till Lars Israel Wahlman.

Kort efter att slottet påbörjats 1898 avled James Fredrik Dickson till följd av blodförgiftning som han fått genom att vira stanniolpapper från en flaska om ett skadat finger för att stämma blod, och slottsbygget fullföljdes av hans hustru Blanche Dickson......


Sveriges första och största dammsugare.

1904 sex år efter det påbörjats stod slottet äntligen färdigt. Det är en skapelse som inte liknar något annat i Sverige.

Enligt slottets hemsida:

"Slottets planlösning är sinnrik och komplicerad, strikt indelad i olika sfärer: herrskap, gäster, barn och tjänare hade sina egna avdelningar. Både exteriör och interiör präglas av en hantverksmässigt hög kvalitet med många, ofta oväntade, detaljer".

"I sitt renässansskal döljer slottet en komfort på toppen av sekelskiftets förmåga. Slottet uppvärmdes genom ett rikt förgrenat varmluftssystem - de många öppna spisarna till trots. Badrummen utrustades med snillrika, rundspolande duschar som fru Dickson sett på Hotel Bristol i Berlin. Eftersom flera av rummen redan från början hade heltäckningsmattor tillverkade Göteborgs Mekaniska Verkstad en hästdragen dammsugare som drogs runt slottet. De tjocka slangarna stacks in till rummen genom fönstren."




Tjulöholms slott i Tudor-stil - Sveriges yngsta slott!

Att detta slott är något utöver det vanliga blir jag snabbt varse när jag går den guidade turen inne i slottet. Alla rummen har sin orginalinredning kvar, det enda som är nytt är heltäckningsmattorna i vissa av rummen, men annars är allt intakt. Här finns den nymodigheter som centralvärme handdukstorkare elektriskt ljus m.m. skulle man byggt det idag hade det kostat åtskilliga miljoner - kanske närmare 200 - fast jag tror inte man kan bygga så här idag för hantverkarna finns inte längre.

Tyvärr får man inte fotografera så jag har inga bilder från insidan. Men klicka gärna på denna länken så får ni en bra insyn i detta fantastiska och helt unika slott som jag ger 5 stjärnor! Att man värnar om slottet och dess trädgård råder det inget tvivel om för allting är tipp topp. Här har lagts ner massor med pengar dom senaste 20 åren.



För att fortsätta lite på historien om slottet, så är den lite tragisk för änkan Blance Dickson avled endast två år efter slottet stod färdigt.

Dottern Blance med man och 4 söner tar över slottet 1906 och bor här fram till 1920, sen bara på somrarna fram till 1951, därefter förföll slottet alltmer fram till Blanches död 1960.

1961 säljs egendomen till Göteborgs stad och 1964 öppnar man portarna för allmänheten. Sedan 1987 är godset en stiftelse med Kungsbacka kommun som huvudman. Slottet förklarades som byggnadsminne 1991

För att sammanfatta kan man ju säga att denna fantastiska skapelse endast användes som permanent bostad i 16 år - lite tragiskt är det nog allt, å andra sidan sett är det ju till glädje för så många fler nu - så tveka inte när du är i närheten av Kungsbacka utan kom hit - detta är en fantastisk plats som man inte trodde fanns!











En märklig tillbyggnad som inte riktigt passar in i övriga stilen, jag vet inte om den var med från början.





Jag går igenom en tunnel ut mot havssidan av slottet, här kommer slottet mest till sin rätt.....



.....fantastiska blomsterarrangemang - mycket stilrent och snyggt.









Denna bild får mig att tänka på sagan "Alice i underlandet"

Episoden med drottningen som spelar krocket med flamingoer som klubbor och igelkottar som klot, skulle mycket väl kunnat ägt rum i denna trädgård.






Slottet är gediget byggt av granit från Graversfors i Östergötland och Vånevik i Småland.




Fantastiska detaljer - kolla stuprören.




Utsikten är det inte fel på - vilken vy!







Sveriges enda grästrappa!
På framsidan av slottet finns den enda existerande trappan i Sverige som består av gräs. Jag pratar med några trädgårdsarbetare som håller på att luka ögräs.

Den äldre av dom säger - grästrappan är helt i orginal vilket för övrigt hela trädgården är. Tanken med trappan var enligt arkitekten att man uppifrån slottet skulle få illusionen av en helt obruten gräsmatta ända ner till vägen, som då vid förra sekelskiftet var nåt väldigt nytt och modern ju större ju finare. Det är väldigt mycket jobb med den, vilket är tur för oss - fortsätter mannen.

Tänk själv man måste klippa den för hand med sax, sen kan man ju knappt gå på den heller för den delen - inte vidare praktiskt - det kunde väl funkat lika bra med en slänt kan man ju tycka, men snygg är den och det var väl det som var meningen - mina tankar.....



....jag har svårt att slita mig från platsen som är magisk på nåt vis...... om det är byggnaden eller själva läget..... är svårt att säga.

Jag vandrar runt i parken en stund till sen är det dags för mig att bryta upp......



......men först måste jag kolla in kyrkan, så jag går tillbaka förbi almogebyn igen och passerar storstugan som nu är helt öde och tom, vidare uppför kullen till kyrkan....



...... det är en kyrka i skotsk stil som matchar slottet bra. (Paret Dickson var ju av engelskt påbro)


Slottskyrkan uppfördes på initiativ av Blanche Dickson under åren 1903-1904 den ritades av arkitekt Hans Hedlund. Blanche var varmt religiös och ville att de anställda skulle ha möjlighet att gå i kyrkan.


Efter att ha stått oanvänd i många år renoverades slottskyrkan på 1990-talet, och 1994 jämt 90 år efter invigningen, återinvigdes Tjolöholms kyrka. Numera är den en mycket populär vigsel och dop kyrka.




Jag går ett varv runt kyrkan och konstaterar att den är stängd. Jag går tillbaka till min cykel och lämnar lite vemodig till sinn denna fantastiska plats som jag absolut kommer att återvända till.







Här är ett bildspel med samma bilder som ovan! - ett filmklipp på Youtube klicka!
Ett tips - om du vill se filmen i helskärm klicka på fyrkanten längst bort till höger-------->








Cirka 5 km inåt landet hittar jag en liten fin camping i närheten av Fjärås som jag tycker ligger strategiskt bra till, för här tänker jag stanna i minst 2 nätter. Den är inte direkt överbefolkad vilket passar mig bra. Oftast hittar man dom bästa (läs lugnaste) campingarna en bit in i land.

Efter denna fantastiska dag i vår vackra värld känner jag mig snart redo för slafen - det viktigaste för mig är inte kvällarna utan dagarna.










Dag 5 - 12 juli




Morgonstund har guld i mun......






I dag ska jag cykla en tur i KungsRike

KungsRike är samlingsnamnet för kulturmiljöerna Fjärås Bräcka, Äskhults by och Tjolöholms slott samt ett drygt 50-tal besöksmål i en levande landsbygd däremellan....







Jag börjar med Li-gravfältet från järnåldern som med sina 127 resta stenar är ett av Hallands största. Många och höga resta stenar är kännetecknande för Hallands järnålder. Den största av dom alla Frode sten är hela 5 meter hög. Li-gravfältet ligger vid sluttningen av Fjärås bräcka - en istidsformation med vidsträckt utsikt mot sjön Lygnern och Fjäråsslätten.











Fjärås bräcka är en av Hallands märkligaste naturformationer. Det är en tre km lång ås som avdelar sjön Lygnern från slätten och havet. Uppe på bräckans krön löpte tidigare en viktig vägförbindelse mellan Lygnern i öster och "fjäran", dvs våtmarker, i väster. Uppe på bräckan ligger ett nybyggt Naturum som inte har öppnat ännu så jag får återkomma senare.









Jag cyklar uppe på bräckan.! - ett filmklipp på Youtube klicka!
Ett tips - om du vill se filmen i helskärm klicka på fyrkanten längst bort till höger-------->









Härifrån hämtades under en stor del av 1900-talet stora mängder grus och sand, som fraktades vidare via ett stickspår från järnvägen. Denna verksamhet har lämnat stora spår i naturen här vid foten av Fjärås bräcka.











Skönt att slippa packningen man känner sig lite friare...








Sjön Lygnern
Enligt Wikipedia: Sjön är 33 km² vilket gör den till Hallands största sjö, trots att bara hälften av ytan är belägen i Halland. Randmoränen Fjärås Bräcka dämmer upp den 18 kilometer långa och 45 meter djupa sjön till nivån 15 meter över havet. Den avvattnas av Rolfsån till Kungsbackafjorden.











Fjärås kyrka








En fantastisk utsikt över Kungsbackafjorden.....








Speciell blomsterrabatt vid kyrkan, jag tror att kyrkan har en anknytning till en viss känd artist som ligger begravd här.








Cykelfärden går vidare i KungsRike...












Riksdagsmannens gård








I Äskhults by kliver du rakt in i en genuin 1800-tals by med rötter i 1600- och 1700-talen. När man lämnar parkeringsplatsen bakom sig finns det inte mycket som påminner om vår tid. En vacker fägata leder fram till byn.

Så sent som 1997 bildades naturreservatet Äskhult, och som sedan 2004 är ett kulturreservat.









Först måste jag ha lite föda, och det vill tydligen några hönor också ha....






Hönorna är närgångna! - ett filmklipp på Youtube klicka!
Ett tips - om du vill se filmen i helskärm klicka på fyrkanten längst bort till höger-------->



Byn består av fyra gårdar tätt kring ett bytorg. Byggnaderna uppfördes under 1700-1800-talet och ligger kvar på sina ursprungliga platser trots skiftesreformer under 1800-talet.



De fyra gårdarna i byn är...
Bengts
Bengts gård är uppkallad efter Bengt Pehrsson, som var riksdagsman i början av 1800-talet. Några stenar på gårdsplanen visar platsen för ryggåsstugan där han och hans föräldrar bodde. Det nuvarande manhuset byggdes 1850 av sex sonsöner till Bengt Pehrsson. Ladugården, från första delen av 1600-talet, är troligen byns äldsta byggnad. År 1958 sålde Hanna Göök gården till Göteborgs Stiftsnämnd. Sommartid fungerar Bengts manhus som kaffestuga med servering och slöjdförsäljning.

Derras
Denna gård kallas för Derras, grannens. Johannes Svensson hette den man som flyttade hit 1820, när han gifte sig med dottern i huset, Kristina Pehrsdotter. Johannes och hans son Anders, var skickliga snickare, svaravare och målare. De gjorde vackert målade träkistor, skåp, träskålar och fat. Den sista bybon Gottfrid Petterson bodde här till år 1964.

Göttas
När Anders Persson från Gödatorp i Gällinge köpte gården år 1755, fick den namnet Göttas. Den förste kände ägaren finns omnämnd i en skattelängd från år 1630. Han hette Amund Andersson. Manhuset var tidigare en ryggåsstuga med torvtak, men byggdes om till framkammarstuga år 1731. Tegeltaket lades i slutet av 1800-talet och förstukvistarna har kommit till under 1900-talet. På gården Göttas bodde bröderna Albin och Aron fram till 1945.

Jönsas
Gården har fått sitt namn efter flera generationer Jönssöner på 16-1700-talen. Ryggåsstugan är Förlandas enda återstående byggnad av denna typ. Den flyttades till byn år 1970 från Timmerås. Det tidigare man huset brann ner år 1953 och var en ombyggd ryggåsstuga, liknande Göttas. Bakom ladugårdsbyggnaden står en tröskvandring från 1892. De sista gårdsborna var syskonen Johannes och Jöns Anna-Britta.



Bengts






Derras
























Jönsas










Vägen ner mot sjön....






....som passande nog.....






.....heter Svinsjön.








1997 bildades som sagt naturreservatet Äskhult. Då hade markerna vid en första anblick inte mycket gemensamt med det 1700-talslandskap som skulle återskapas. Utmarken hade planterats med barrskog, inägornas ängar hade övergivits och odlingslotternas gränser hade ändrats vid skiftena. Trots detta fanns många spår av äldre odling och markindelning kvar, till exempel odlingsrösen, fägator och hamlade träd samt den viktiga stenmuren som utgör gräns mellan inägor och utmark.

Sedan reservatet bildades har ett omfattande restaureringsarbete pågått i Äskhult. Åkrar har plöjts upp, träd har nyhamlats, kålgårdar har återskapats och en del av den beskogade utmarken har avverkats och en ljunghed återskapats......



Fina hästar






Syftet med kulturreservatet är att bevara Äskhults by, en för landet unik kulturhistorisk helhetsmiljö, samt att återskapa och levandegöra en kulturmiljö med bebyggelse, bytomt, inägor och utmark som det gestaltade sig strax före den agrara revolutionen och storskiftet 1825-27.




Jag går en guidad tur där jag mer i detalj får reda på hur livet har gestaltat sig i byn, efter några timmar i Äskhult är jag nöjd och cyklar vidare mot Kungsbacka.







Strax öster om Kungsbacka ligger detta fina slott på en ö mitt i Rolfsån. Gåsevadsholm slott med anor ändafrån medeltiden. Enligt wikipedia är ägaren ett fideikommissaktiebolag som innehas av friherre Niclas Silfverschiöld som är gift med kung Carl XVI Gustafs syster, prinsessan Desirée.







Tölö kyrka i norra delen av Kungsbacka.








Nu är det dags för lite mat. Jag hittar en liten italiensk restuarang med uteserveringen på en pråm.












Vid stortorget i Kungsbacka ligger denna fina träkyrka som invigdes så sent som 1875.
Vid den stora stadsbranden 1846 förstördes en träkyrka ifrån 1600-talet. 1852 ville man satsa på att bygga en stenkyrka men den hade så allvarliga fel att den togs ur bruk redan 10 år senare. Därför valde man att bygga den nuvarande kyrkan i trä.

Staden Koningsbakkae var under medeltiden en dansk gränshandelsplats och under en period Danmarks minsta stad.



Kungsbackaån rinner rakt igenom staden. Den var av avgörande betydelse för stadens etablering. Här vid Hamntorget mellan åarna var det en febril aktivitet för bara 50 år sedan.

Under en period av slutet på 1880 - talet var Kungsbacka en av landets ledande rederistäder, här fanns inte mindre än fyra större rederier. Detta satte naturligtvis sina spår......







Som denna exklusiva villa ifrån 1880, den s.k. Behmska villan. Här hade tandläkare Behm sin mottagning på 1920-talet, numera är huset Q-märkt.







Idag ligger det bara fritidsbåtar i den förr så trafikerade ån. Jätten Göteborg har tagit över all sjötrafik.








Jag cyklar söderut och passerar Rolfsån, ån som avvattnar sjön Lygnern.




Rolfsbron
Stenvalvsbron, mera känd som Rolfsbron, byggdes under slutet av 1600-talet. Med sina tre valv spänner den över Rolfsåns vatten. Två av valven har ohuggen gråsten, det vill säga bergarter som granit och gnejs. Det tredje - norra - valvet har huggen gråsten och antas därför ha gjorts om. Den gamla bron är till största delen murad utan murbruk, den är "kallmurad". Det murbruk som använts har tillkommit i modern tid som ett försök till förstärkning.









Jag cyklar ut till fjorden....








.... på en spång eller brygga tar man sig ut till Hanhalsholme!








Här låg Hunehals borg eller "de fredlösas borg" som man förr sa i folkmun. Borgen var strategisk bra placerad på en kulle längst in i Kungsbackafjorden nära utloppen av de båda viktiga vattenvägarna, Rolfsån och Kungsbackaån. I väster tornar Onsala - Odens sal - upp sig. Under krigen mellan Norge och Danmark på 1200 - och 1300 - talen hade borgen stor betydelse. Då hette den Hunæ hals idag helt försvenskat till Hanhals.

Om ni går in på denna hemsida får ni reda på mycket mer om den dramatiska historien!



Av borgen ser man ingenting i dag möjligtvis vallgraven.....




.....men läget är lika fantastiskt nu som då.








Högt uppe på en kulle 2,5 km öster om borgen ligger Hanhals gamla kyrka. Enligt sägnen skall dess södra port blivit hitfraktad från borgen där den ska ha tjänat som slottsport.

1894 byggdes en ny kyrka nere på slätten och den gamla fick förfalla. Men redan 1936 brann den upp så den gamla kom till heders igen och återinvigdes 1940. Känner ni igen i historien?

Klockan halv nio är jag tillbaka till campingen igen och tältet det är kvar.

Hipp hipp hurra vilken tur man har imorgon är en annan dag!











Dag 6 - 13 juli






Under arbete - bilder kommer - läs dagens blogg så länge!











Dag 7 - 14 juli






Under arbete - bilder kommer - läs dagens blogg så länge!











Dag 8 - 15 juli






Under arbete - bilder kommer - läs dagens blogg så länge!











Dag 9 - 16 juli






Under arbete - bilder kommer - läs dagens blogg så länge!











Dag 10 - 17 juli






Under arbete - bilder kommer - läs dagens blogg så länge!











Dag 11 - 18 juli






Under arbete - bilder kommer - läs dagens blogg så länge!











Dag 12 - 19 juli






Under arbete - bilder kommer - läs dagens blogg så länge!











Dag 13 - 20 juli






Under arbete - bilder kommer - läs dagens blogg så länge!













Vinslöv den 1 juli 2012

Åter till huvudsidan!