DAGSTURER 2011

3 augusti

Cykel - tåg - cykel - båt - till Hanö!

En tredagarstur till Hanö blev en endagarstur med hjälp av tåget. Sanningen är den att det inte gick att boka nattlogi med så kort varsel, det blev en härlig dag ändå utan stress. 1 timme på cykel till Kristianstad - 20 minuter på tåg till Sölvesborg - 45 minuter på cykel till Nogersund och till sist 25 minuter på båt till Hanö.

Det blir öresundståget för pågatåget går inte till Blekinge.

Fina gamla hus på Listerlandet.

Jag hinner med 10-båten till Hanö, med 5 minuters marginal. Den är fullpackad med folk för idag är det verkligen en fin sommardag, en av de få sommaren 2011. När vi lämnar hamnen så tätnar dimman och man ser inte många meter framför sig. När vi närmar oss Hanö lättar dimman och där ligger den lilla pärlan och badar i sol.

Hanö är en lagom stor ö som man lätt hinner gå runt på en dag.

Restaurang och en liten affär finns i hamnen.

De flesta husen ett femtiotal, ligger ett stenkast ifrån hamnen så bil och andra fordon är överflödiga här, jag lämnade min cykel på fastlandet, så nu är det apostlahästarna som gäller.

Jag vandrar söderut och följer en av flera leder på ön.

Dimman lättar - man ser snart över till fastlandet!

Det är grönt och lummigt här på södra delen av ön.

Fåglarna njuter av det fina vädret och lapar i sig solens värme, för snart kommer det bistrare tider.

Stigen leder ut till strandkanten, som mest består av sten i olika former och storlekar. I fjor när jag var här hann jag bara med att gå en tur på norra delen, så nu är det den södra delen som gäller.

På kartan kan man läsa dessa fantastiska namn man har på sina stora stenar. Kan detta vara Mastasteinen eller kanske Tjockrasteinen, man kan ju undra vad namnen betyder.

Jag hoppar mellan stenarna österut mot Vedasteinen som jag inte kan lokalisera för det finns inga skyltar.

Här är det alldeles folktomt, det är ju inte så lätt att vandra här, men det är absolut mödan värt.

Känslan av att befinna sig på en öde ö är stark.

Dom syns på långt håll dessa två stenar som jag tror är Kolrasteinarna. Man kan tro det är en haj som jagar en val, i alla fall i mina ögon. Namnet kanske anspelar på färgen för kol är ju svart, eller hur.

Den här stenen har så vitt jag vet inget namn.

Den är vackert dekorerad av vägglava i fantastiska former som om dom vore ditmålade. Det är ju inte helt omöjligt heller för den delen, någon kan ju för länge sedan målat mönster med fågelbajs eller något annat organisk som sedan lavan fått fäste i - vackert är det i alla fall.

Enligt Wikipedia:

Lavar är organismer bildade av ett symbiotiskt förhållande mellan en svamp (huvudsakligen en sporsäcksvamp) och en alg, eller ibland en cyanobakterie (tidigare kallade blågröna alger). Svampens roll är att utgöra stödjevävnad och skydd samt att suga upp vatten, medan algen genom fotosyntes bidrar med energi.

Jag känner mig lockad att vandra vidare, men magen skriker efter mat så jag går tillbaka mot hamnen för att äta.

Det är lättare sagt än gjort för leden är dåligt markerad och det är rena djungeln, men man kan ju knappast gå vilse på en så här liten ö....

.....restaurangen har öppnat och maten är serverad.

Efter en god måltid med förnyad energi går jag upp genom bygatan, förbi fotbollsplanen ner mot Vinnhalla, öns bästa bad.

Väl uppe på höjderna har har man en fin utsikt över ön.

Landskapet påminner mycket om Kjuge Kull en halvö i Ivösjön, ca 4 mil härifrån.

Sköna flata klipphällar vid Vinnhalla som är perfekta att sola på. Här kan man med viss teknik komma ut i vattnet, nämligen sittande på rumpan och hasa sig ner på den hala klippan, att dyka ska man passa sig för. Väl ute i vattnet får man lön för mödan med ett skönt bad i böljan den blå. Hit har fler än jag hittat, minst ett tiotal människor passar på att njuta av den fina dagen.

Detta stenparti kallas Brackarna - stora flyttblock direkt på klipphällen hitforslade av isen från den senaste istiden den s.k. Weichselistiden .
Denna istid inleddes för 115 000 år sedan och slutade för bara 10 000 år sen. Ett litet blink i det stora hela.

Östersjön - namnet säger en del om historien.
Hav eller sjö det är ju frågan!

När isen började dra sig tillbaka mot norr för ca 12 000 år sedan skapades den Baltiska issjön som låg drygt 50 meter högre än nuvarande Östersjön. Utloppet skedde i väldiga vattenfall vid Öresund

500 år senare med en dramatisk sjösänkning på 25 meter under ett fåtal år, bryter saltvattnet in vid Billingen och issjön förvandlas till Yoldiahavet

Ytterligare 500 år senare stryps vattenflödet från västerhavet p.g.a. den stora landhöjningen som var minst 2 dm per år och Östersjöbassängen blev åter en insjö nu kallad Ancylussjön.

För ca 7000 år sedan bryter åter saltvatten in i bassängen och bildar det s.k. Littorina havet

Denna intressanta, snabba och dramatiska utveckling av Östersjön, som forfarande pågår kan ni läsa om här!

Många stenar är det!

Körhålasteinarna i sikte!

Växtkraften är det inget fel på!

Kan de va Synre Schalp?

Använd din fantasi!

Utsikt mot Karlshamn med Noure Schalp som förgrund.

Det är nog på havet man ska va en dag som denna.

Jag går tillbaka upp mot fyren som är öns högsta punkt 60 meter över havet, här uppe har man en fantastisk utsikt över land och hav.

Man kan ju lätt förstå hur viktig denna fyrplats är för sjöfarten!

Hanö fyr

Det 16 meter höga fyrtornet, restes mellan 1904 och 1906. Det är en av de ljusstarkaste fyrarna i Östersjön. Dess lysvidd är hela 23,5 distansminuter eller ca 40 kilometer. Tre ljusblixtar slungas ut över havet vad 13.5:e sekund.

Jag går tillbaka ner mot hamnen och passar på att fika i bygdegården, kaffe och våffla 30 kr. Jag går sen sakta tillbaka igenom byn, vilken idyll detta är åtminstone så här års.

Nu är båten uppe på land, när vi kom tidigare idag låg den i vattnet och mannen som sitter till vänster hade fullt upp med att måla båten blå, så nu är det dags att måla bottnen.

Det är gott om tid innan båten ska gå tillbaka så jag passar på att gå in i på det lilla museet Bödeboden!

Det har nog inte varit ett så enkelt liv alla gånger och säkert ingen sinekur att bo på denna ö, fast man kan lätt tro att allting var bättre förr.

På vintern var det nog inte nådigt. Trots det lär det fortfarande vara 50 bofasta kvar på ön.

Båten kommer lite försenad och hämtar oss, och 17.15 åker vi tillbaka mot fastlandet, man får tacka för denna gången.

Idag har Hanö verkligen visat sig från sin ljusaste sida. Jag kommer säkert att återvända hit fler gånger för här är mer att utforska - såsom Drakmärket - Schatahål, en grotta nere vid vattnet - Skrevne hall m.m.

Vi passerar Bönsäcken - en märklig stenrevel som ändrar sin form hela tiden.

Bye bye Hanö.....

Hamnen i Nogersund flödar i ljus, och min cykel är kvar.

Jag cyklar runt Listerhuvud till Hörvik.

I hamnen ligger det många båtar, på den lilla mysiga restaurangen Skafferiet blir det en öl och macka. Det fina vädret till trots är det inte översållat med folk. Dom flesta är nog borta i Hällevik som är det populäraste stället här på Listerlandet. Fast jag gillar Hörvik bättre.

Längst ut på piren ligger den 20 meter långa och 40 ton tunga båten Vilja. Under sex års tid har ett tiotal familjer byggt båten i Norra Strö mellan Vinslöv och Kristianstad. Sjösättningen skedde i juni förra året.

Hörvik är en perfekt hamn att utgå ifrån, den ligger strategiskt bra till mellan Skånes raka kust och Blekinges vackra skärgård. Det tar dessutom bara 45 minuter hit med bil ifrån Ströö.

Jag cyklar tillbaka till Sölvesborg tvärs över det vackra Listerlandet...

...efter Mjällby cyklar jag på den gamla banvallen ända in till Sölvesborg...

Jag passerar Sölvesborgs slott....

.... strax innan jag kommer till stationen. Tåget kommer precis in och går prick sju.Tar mig dom 3 milen till Kristianstad, sen cyklar jag de sista två milen hem.

Vilken härlig dag

1 augusti

En fin cykeltur över Hallandsåsen och på Bjärehalvön!

Jag tar tåget till Klippan....

.....jag cyklar rakt norrut och passerar Bjärsgård

Historia

Från mitten av 1400-talet ägdes Bjärsgård av släkten Sparre. Det var riddaren och riksrådet Maurids Sparres dotter Ann Sparre som gifte sig med riksrådet och riksamiralen Mogens Gyldenstierne och Bjärsgård kom omkring 1540 i släkten Gyldenstiernes ägo. Alltsedan hans tid har Gyllenstiernorna varit ägare till Bjärsgård - först de danska Gyldenstiernorna och efter den danska grenens utslocknande 1729 genom instiftande av fideikommis till förmån för den kvarlevande svenska friherrliga grenen, som inkommit till Sverige från Danmark på 1440-talet.

Efter fidiekommisens avskaffande är Bjärsgård numera privatägt och ägs och drivs idag av Sten Gyllenstierna. Han är den 15-generationen Gyllenstierna på Bjärsgård.

Jag har valt en vacker dag i ett vackert landskap för en cykeltur.....

Dum som en åsna heter det, dom här ser mest utråkade ut snarare än dumma, söta är dom i alla fall.

Jag cyklar upp på Hallandsåsen på det smala näset mellan de båda sjöarna Rösjön och Västersjön!

Mitt uppe på åsen passerar man länsgränsen.

Jag följer en vacker väg på nordsidan av åsen rakt västerut. Här har man en fin utsikt över det halländska jordbrukslandskapet.

Östra Karups kyrka - ligger i landskapet Halland fast i Skåne län. Landskapets namn kommer troligen från Hovs hallar (hällar), som är belägna i nordvästra Skåne, väster om Båstad, och betyder alltså 'landskapet innanför hallarna'.

Jag närmar mig Båstad som är Ginstledens slutpunkt eller startpunkt om man så vill. Denna cykelled går 20 mil genom Halland nära kusten, med start och slut i Göteborg.

Stensån är en liten unik å som rinner upp i Vita sjö i norra Skåne strax norr om Åsljunga. Härifrån rinner den sydväst ner till Vemmentorpasjön som den flyter igenom, fortsätter västerut in över Hallandsgränsen för att strax flyta ut i Sjöaltesjön. Från den västra änden av sjön fortsätter den sin färd mot havet i nordvästlig riktning.

Vid E-6:an strax söder om Skottorp viker den av i sydvästlig riktning mot Båstad. I östra delen av Båstad mynnar ån ut i Laholmsbukten. Stensån är unik på grund av att det inte har släppts ut någon förädlad fisk. Fri från vandringshinder. Fiskstammarna är ursprungliga.

Jag cyklar vidare in i turistmetropolen Båstad som denna vackra dag är översollad med folk, jag cyklar ner till hamnen och hittar ett matställe som är lagom befolkat. Båstad på sommaren är full av nollåttor man tror man är i Stockholm.

Så efter intagen lunch bestående av polsk öl och en pastarätt cyklar jag snabbt vidare mot mitt favoritställe som är Torekov.

Jag cyklar upp på åsen igen via den s.k. "Italienska vägen" en brant serpentinväg som är väldigt trafikerad. Det kanske inte är den bästa cykelvägen men väl den snabbaste om man ska till Torekov.

Jag passerar en väldigt fin trädgård med massor av blommor, att vi är i Ängalag framgår väldigt tydligt, för fabrorn som jag skymtar längre in på tomten har planterat gula Tagetes som bildar namnet längs vägkanten. Eftersom marken ligger ganska lågt är det nog bara jag som cyklar som ser detta, bilarna ser det knappast. Det är en av alla fördelar med att cykla, man ser så mycket mer längs vägen och kan stanna precis var man vill.

Väl framme i Torekov är det dags för en glass. Namnet Torekov kommer från helgonet Thora.

LEGENDEN om Sankta Thora
Thora var ett av tre barn till en dansk kung under forntiden. Hon hade två syskon, Arild och Gille. När barnen var små dog deras mor och kungen gifte om sig. Styvmodern, som tog hand om barnen, var elak och en dag övertalade hon en skeppare att ta med sig barnen och döda dem. Barnen fördes med ut på en seglats och dräptes. När skepparen fullgjort sitt uppdrag lät han skeppet förlisa. Kropparna fördes av vågorna till tre olika stränder: Thora flöt iland längst ut på Bjärehalvöns spets, Arild på norra stranden av Kullahalvön och Gille på norra Själland. Platserna fick sina namn efter de döda barnen: Torekov, Arild och Gilleleje.
Genom en rad mirakler vid hennes döda kropp blev hon senare helgonförklarad

Egentligen borde det heta Torakov och inte Torekov om man nu ska tro på den förklaringen, eller hur. En bra historia är det i alla fall

Hallands väderö som ligger någon kilometer ut i Kattegatt är väl värt ett besök med sin unika natur. Den liknar snarare en ö i Bohuslän, med sina kala klippor, det finns dessutom fina sandstränder och en fin skog på ön. På sommaren går det dagligen turer dit från Torekovs hamn.

Cykelfärden går vidare in i Skälderviken - ett dopp i havet vid Ängelbäcksstrand blir det.
Värmen är tryckande för det är åska i luften....

...det går bra att cykla på grusvägar med den nya cykeln om man tar det lite försiktigt.

I Vejbystrand blir det stopp vid hamnkrogen, det är dags för mat.

När jag närmar mig Magnarp ser det riktigt mörkt ut, ett rejält åskväder drar in i Skälderviken. På långt håll ser man hur regnet vräker ner....

...Jag cyklar snabbt förbi Skepparkroken....

...och i Skälderviken når regnet mig, temperaturen skjunker drastiskt och jag känner de första stänken. Det blir en snabb cykeltur genom ett blött Ängelholm. När jag kommer ut ur stan slutar regnet tvärt. På vägen mot Åstorp fullkomligt flödar vattnet över fälten, flera viadukter och diken är vattenfyllda. Här har nog regnet öst ner någon stund tidigare, så jag har nog haft tur ändå och kommit undan det värsta skyfallet. Jag kommer någorlunda torrskodd fram till stationen i Åstorp vid halvåttatiden och får vänta några minuter på tåget mot Kristianstad.

Åter en trevlig dagstur som hade varit omöjlig att genomföra på en dag utan tågtransporten.
Det är mycket smidigt när man ingen bil har.

26 juni

En fin cykeltur i midsommartid - ut på Lundaslätten - längs Øresund - vidare över Söderåsen!

Jag åker tåget kl 7:55 ifrån Vinslöv och anländer till Stångby station kl 8:43, stationen ligger 5 km norr om Lund!

Stångby är en liten by - en perfekt startpunkt på en cykeltur!

Vallkärra kyrka

Här får man nästan torgskräck mitt ute på Lundaslätten.

Det är inte långt till Malmö - Turning Torso syns på långt håll!

Vid Stävieby station stannar inte tåget längre.

Stävie kyrka

Anders - Jönsgården i Stävie!

Borgeby

Historia
Borgeby Slott är beläget längs den under vikinga-och medeltid så viktiga vattenvägen Lödde å. Borgen är anlagd på en naturlig platå med vid utsikt över ån och omgivande landskap. Den nuvarande anläggningen har anor sedan tidig medeltid, men platsen har redan under sen vikingatid hyst en borganläggning. Den vikingatida anläggningen har daterats till sent 900-tal och har varit en s.k. ringborg. Någon gång kring 1050 ersätts denna med en medeltida efterföljare. Fynd av mynt och myntvågar visar att Borgeby med all sannolikhet hade privilegiet att prägla mynt. Detta faktum, Borgebys strategiska läge samt dess vikingatida föregångare är tydliga tecken på att Borgeby under lång tid var ett centrum för den styrande makten i både ekonomiskt, socialt och strategiskt avseende.

Lödde å

Øresundsbron

Turning torso syns bra tvärs över Lommabukten!

Längst ute på en udde precis norr om Kävlinge åns (Lödde å) utlopp i Øresund ligger det lilla charmiga fiskeläget

Vikhög

Øresund anses ju vara världens mest trafikerade sund, vilket man lätt kan förstå av denna bild.

Precis norr om Vikhög ligger det numera nerlagda kärnkraftverket Barsebäck - 2 stumma kolosser som ska vara kvar här i minst tusen år till - fula är dom, och livsfarliga. Ett misslyckat projekt som har kostat och kostar massor av pengar...

Vänder jag blicken mot söder igen ser jag detta lilla lusthus i en av de många fina trädgårdarna i fiskeläget!

En sista blick mot söder igen, med den fina Malmösiluetten innan det är dags att cykla norrut....

....jag cyklar förbi Löddesborg i en hast...

.....under den stora kraftledningsgatan som går ut till kärnkraftverket. Förmodligen har man ingen nytta av stolparna längre för det lär väl inte komma någon ström ifrån verket - så frågan är - Varför har man inte monterar ner skiten?

Eller tänker man kanske sätta igång kärnkraftverket igen, nån gång i framtiden!

Man kommer faktiskt riktigt nära verket, som jag helst vill slippa se. Jag cyklar istället ner till den trevliga Barsebäckshamn istället.

Här är man nära Danmark!

Barsebäckshamn är en riktig liten pärla!

Norr om Barsebäck vid en liten camping alldeles vid havet ser jag på långt håll två rödklädda cyklister med packning, dom står och meckar vid vägen......jag stannar och pratar en liten stund.

Det är far och son som är på väg söderut på cykelsemester. Pappan har en stor svensk flagga och en liten italiensk på pakethållaren. Det visar sig att dom här gossarna ska ut på ett riktig cykeläventyr. Dom startade i Glumslöv 2 timmar tidigare och ska cykla till Trieste i Italien - 140 mil enkel resa. Sonen tror det tar 14 dar, pappan däremot tror att det ska gå snabbare.

- Anledningen att vi ska cykla till just Trieste är att Farfar var därifrån, säger grabben. Det var hans dröm att nån gång i livet cykla ifrån Malmö där han bodde till sin gamla hemby i Italien.

Genom deras reseblogg fick jag senare reda på att farfar omkom tragiskt i en cykelolycka för drygt 10 år sedan, och hann inte genomföra drömmen. Så nu ska sonen Gastone 53 år och sonson Cristoffer 22 år förverkliga den drömmen.

Det är vackert tycker jag och önskar dom verkligen Lycka till

Enoch Thulin står staty i Landskrona hamn han var en riktig flygpionjär - 15 maj 1914 flög han sträckan Malmö-Stockholm på bara 4 timmar och 17 min, vilket då blev skandinaviskt rekord. 1919 omkom han tragiskt vid en flyguppvisning här i Landskrona.

Nya bostäder byggs i hamnen på gammal industrimark en trend som spritt sig över hela världen.

M/S Emma kommer in i hamn. Med den kommer man ut till djuphålorna runt Ven på bara 20 minuter. Beroende på årstid fångas det en stor mängd olika arter, t.ex. torsk, sill, makrill och olika sorters plattfisk, detta är Sveriges bästa havsfiskevatten.

Jag cyklar vidare runt hamnbassängen bort till....

....nya vattentornet! Här blir det välförtjänt lunch, "Spättfile´ala Öresund" och en kall öl - gott! Detta på restaurang Seglarpaviljongen som ligger alldeles vid småbåtshamnen under vattentornet, en krog jag verkligen kan rekommendera.

Strandpaviljongen - som förr var en mycket omtyckt dansrestaurang, är numera en klinik för estetisk plastkirurgi. Så kan det gå i vår nya sköna värld.

Kallbadhuset är i alla fall fortfarande ett kallbadhus!

Landskronas nya siluett!

Här har man Ven precis framför sig, där den ligger så vackert mitt i Øresund!

Landskrona slott, Citadellet

Citadellet är en av Nordens bäst bevarade vattenfästningar från 1500-talet med ett välbevarat vallgravssystem. Det har även varit fängelse. Här finns både en gammal fängelsehåla och ett fängelsetorn.

Historia

Redan på 1400-talet instiftade unionskungen Erik av Pommern ett karmeliterkloster på denna plats. Själva slottet med tillhörande försvarsanläggning anlades 1549 av den danske kungen Kristian III.

År 1822 avvecklades dock anläggningens försvarsfunktion och slottet kom att användas som fängelse. Mellan 1902 och 1940 var fängelset avsett enbart för kvinnor.

Svanarna sova så sött - allt medan solen går vakt över Hven....

Borstahusgumman

På vägen in mot Landskrona står hon och blickar ut över havet. Varje morgon drog Borstahusgumman rullebören med fisk, den långa vägen till Landskrona. Lena Lervik fångade henne när hon stannat upp ett tag för att vila ryggen och titta på Ven som syns vid horisonten.

Borstahusen

Husen i Borstahusen har alla en historia att berätta. Att promenera runt bland de trånga gränderna är något alldeles speciellt. I det gamla Pumphuset nere i hamnen har Borstahusens museiförening samlat all dokumentation kring Borstahusen med gamla föremål, bilder, texter och kartor. Och på stejlebacken nedanför Nedre gatan 68 står en handpump kvar, på den tomt där bröderna Borste uppförde Borstahusens allra första hus.

Ett litet café finns numera inhyst i ett av de mysiga gadehusen.

I det gamla Pumphuset i hamnen finns idag en kombinerad konsthall och museum + fin restaurang med bästa utsikten över sundet.

Norr om Borstahusens camping ligger den fina Kungsgården Erikstorp

Historia
Landskrona har unionskungen Erich av Pommern att tacka för mycket. Redan innan han 1413 gav ”Landscrone” sina första stadsprivilegier, hade han skaffat en gård här. Det var så Landskrona fick sitt Erikstorp. Kungsgården, som den även kom att benämnas, skänktes till Landskrona av kung Hans 1505.

Numera är det en fasionabel golfrestaurang som jag snabbt cyklar förbi. Alldeles bredvid ligger en fin strand som idag är ganska välbesökt, trots det kalla vattnet.

Jag cyklar vidare längs kusten på en liten stig som snart blir en fin cykelväg med havet på ena sidan och en golfbana på den andra.

Jag cyklar emellan några hus innan vägen gör en lov inåt landet, upp på Glumslövs backar...... som enligt diktaren Gabriel Jönsson är Skånes hjässa.....

..... uppe på hjässan har man en fantastiskt utsikt över sundet och Ven.

Vägen leder mig snart ner mot havet igen, här syns jorderosionen väldigt tydligt på rasbranterna.

Nu får jag nästan bära cyklen upppför de branta stigarna, men snart blir jag belönad för mödan....

.....med en vidunderlig utsikt mot Ålabodarna och långt bort ser man t.o.m. Helsingør med slottet Kronborg.

Jag kommer ner på jorden igen och följer den vackra vägen som går alldeles utmed havet, med backafallen på min högra sida. Detta påminner väldigt mycket om Bornholm och framför allt Ven.

Fina hus som är omsorgsfullt renoverade, ibland placerade mitt ute på vägen, det är trångt om saligheten.

Uppe på branten ser jag två spiror sticka upp, det är Örenäs slott ett vackert barockslott från sekelskiftet med en spännande historia!

Jag cyklar vidare in mot byn, en hemmagjord skylt fångar min blick och talar om att här finnns minsann världens minsta och bästa rökeri - jag stannar förståss och går in i det lilla rökeriet som är placerat i ett uthus. Jag är knappast hungrig utan nöjer mig med att insupa atmosfären och köpa en kall öl...den tar jag med mig och går tvärs över gatan, sätter mig vid ett gammalt ekbord med tillhörande bänk.

Här hör man vågskvalpet och koltrastens sång, och med den otroligt vackra utsikten mot Ven, blir man rent lyrisk....

....I Ålabodarna föddes 1892 den skånske diktaren Gabriel Jönsson. Ett av hans mest uppskattade verk är den tonsatta dikten ”Flicka från Backafall” vilken räknas till den svenska sångskatten. Vem vet om han inte redan i sina tidiga år, då han tittade ut över Öresund och såg Ven ligga där så majestätiskt framför sig, omedvetet fick inspiration till sången som just handlar om en flicka från Ven!

Detta är en riktigt fin plats som jag aldrig varit vid och säkert kommer att återkomma till.

Jag cyklar förbi den lilla hamnen i Ålbodarna som ser mysig och inbjudande ut, här borde jag ha stannat en stund, men som sagt hit kommer jag säkert cykla fler gånger.

Nu lämnar jag havet och beger mig inåt landet igen, först en dräparbacke upp till Glumslöv, jag passerar den fina Örenäs gård på min färd upp på "Skånes hjässa"!

Väl uppe vänder jag mig om, och har då en fantastiska utsikt över Øresund, en syn som man aldrig kan se sig mätt på!

Namnet Øresund syftar ursprungligen på passagen mellan Helsingborg och Helsingør fast då hette det øresundi. På latin betyder sundi passagen. Ør i namnet står för grusbanken vid Kronborgs slott i Helsingør

Här är det dags att skörda de gröna ärtorna, vilket är snabbt avklarat med fyra skördetröskor samtidigt!

Jag följer den vackra Råådalen förbi Vallåkra stationsamhälle vidare...

....genom långa vackra alleér som leder till.....

....Bälteberga herrgård med anor från 1500-talet. Den 8 juli 1749 besökte Linne´gården på sin skånska resa!

På Videröra gård stannar jag för här finns det ett mysigt café, vilket jag snappat upp redan i Landskrona genom att "tjuvlyssnat" på två äldre män i samband med lunchen.

Samtidigt med mig kom också ett cyklande par hit för att fika, deras lille gosse på två år sitter och myser i en cykelkärra. Dom kommer ifrån Kågeröd en knapp mil bort och brukar cykla hit för att fika.

Jag beställer kaffe med bröd (50 kr) av frun i huset. Hon säger att det är tredje året i rad vi har sommarcafé här på Videröra gård, hon står under ett tak i hörnan av den fina trädgården som prunkar av blomster. Du måste gå ner i "fängelset", fortsätter hon och pekar på en dörr i en oansenlig vit byggnad. Där i källarevalven fanns förr ett fängelse men det var för mycket länge sedan, kanske redan på dansktiden för detta är en gård med anor.

I en av stallbyggnaderna är det försäljning av diverse hemslöjdsprodukter av lokala tillverkare, i den andra är det ett galleri. Man kan även köpa växter och blommor på gården.

Ett mycket trevligt ställe, tycker jag. Här ligger det!

Det cyklande paret som är i 35 årsåldern har ungefär likadana cyklar som min. - Förra helgen cyklade vi Vättern runt för första gången, tiden var drygt 13 timmar, säger mannen stolt. Han fortsätter, det är viktigt att ha rätt däck och pekar på sina som heter Continental - Sport Contact - Safety system. Dom här kan man pumpa upp trycket till 7 kilo mot normala 4,5 och det gör stor skillnad på farten menar han.

Jag slår följe med paret till Kågeröd och har riktigt svårt att hålla deras tempo, trots cykelkärran. I kågeröd säger jag farväl till det trevliga paret och vinkar glatt till den lille gossen som sitter tryggt kvar i cykelkärran. Nu är det dags för mig att cykla upp på Söderåsen...

....Väl uppe uppe på åsen och jag cyklar i riktning mot Ljungbyhed.

Mitt i den branta nerförbacken ligger det anrika caféet Lotta på Åsen som fortfarande är öppet trots att klockan närmar sig sex, jag stannar och lyckas få den sista våfflan innan man stänger - tur ska man ha!

Jag cyklar vidare nerför Söderåsen i en hisnande fart och cyklar snabbt igenom Ljungbyhed förbi Spångens Gästgiveri här tar jag tillhöger mot Riseberga, och vidare norrut mot Perstorp. Klockan är fem i sju när jag kommer till stationen och tåget går en kvart senare. Klockam 19:40 står jag på stationen i Vinslöv igen, och konstaterar att....

Det har varit en mycket trevlig tur på drygt 12 mil som jag sent ska glömma!

En härlig dag i maj ger jag mig ut på en lite längre cykeltur i vårt vackra Skåne.

Det är i de bästa av tider - nämnligen tiden mellan Hägg och Syren

Fina fjordhästar vilar i skuggan.

Kristianstads län var ett län i Sverige, med Kristianstad som residensstad, från år 1719 fram till 1997 i nästan 300 år, då det slogs samman med Malmöhus län till det nya Skåne län. Det omfattade norra samt östra delen av landskapet Skåne samt den allra sydligaste delen av landskapet Halland. Länsbokstaven var L

Namnet uttalades Krischánsta län.

Vår dag den 22 maj är en hembygdsdag i Degeberga hembygdspark!

En riktig liten oas!

Här kan man åka med Gärdskan draget av loket Raoul!

Gärds Härads järnvägsaktiebolag (GJ) bildades 1881 för att bygga en järnväg mellan Karpalund och Degeberga. Initiativtagaren till GJ var greve (inte helt ovanligt i järnvägsbyggandets Skåne) och hette Raoul Hamilton. Banan stod färdig och öppnades för trafik samma år. 1883 byggdes en sidolinje mellan Åhus och Everöd. Järnvägen övertogs 1898 av ÖSJ.

Mjölkskjuts med häst!

Domarring!

Enligt Wikipedia: Domarring är en forntida gravanläggning som kom i bruk under slutet av bronsåldern, men var vanligast under folkvandringstiden. Domarringen är en typ av stenkrets, där resta eller liggande stenar är glest placerade så att en cirkelform bildas (jämför skeppssättning). Stenarna är ofta udda till antalet, sju eller nio stenar är det vanligaste.

Namnet kan härledas till en medeltida uppfattning att domarringar var tingsplatser. På varje sten satt en domare och i och med det udda antalet stenar kunde en dom aldrig bli "oavgjord". Från järnåldern finns dock inga tecken som tyder på en sådan funktion. Domarringen var i regel en brandgrav, ofta relativt fyndfattig. Sekundärgravar kan ha tillkommit i efterhand.

Här avplastar (nytt ord) man morrötterna!

Vittskövle slott

Vittskövle är Skånes största borgbyggnad och en av Nordens bäst bevarade renässansborgar.

Bron över Vieån!

Den stora dammolyckan vid Hästberga kraftstation

Vid 13-tiden söndagen den 7 november 2010 uppmärksammade två kanotister att någonting var på gång att hända med dammen vid Hästberga och ringde räddningstjänsten. Under tiden som kanotisterna pratade med räddningstjänsten rämnade dammen. På någon timme tömdes dammen på cirka 1 miljon kubikmeter vatten. Ca 500 meter nerströms drog flodvågen med sig bron vid Verumvägen och all trafik blev avskuren i veckotal.

...nu kan man komma över Helge å via en provisorisk bro i väntan på nåt permanent.

Tack och lov kom inga människor till skada, men man kan ju undra när och om dammen byggs upp igen?

"Gøingehøvdingen" Svend Poulsen står vakt vid Verum kyrka!

Svend Poulsen föddes i Björkeberga by i Verum socken 1610. Svend Poulsen var verksam under 1600 - talets brutala krig mellan Sverige och Danmark - en epok i vår bygds historia som sätter sina spår än idag.

Efter freden i Roskilde 1658, då Skåne, Halland och Blekinge kom att bli Svenskt, rådde det politiskt kaos i våra trakter. Befolkningen kände sig som dansk, och hade inte mycket till övers för den svenske kungen Karl den XI.

Under det Skånska kriget 1676 - 1679 försökte den danske kungen återvinna förlorat land. Det var inte lätt att bo i Göinge under denna tid - det var en tid med ofantligt mycket våld och ofattbara grymheter både från danskt och svenskt håll.

Svend Poulsen ingick naturligtvis i den danska armen, där han var en duktig och trogen soldat med lysande ledaregenskaper, som fick den danske kungens fulla förtroende.

Genom Carit Etlars klassiska roman "Gøingehøvdingen" från 1853 har Svend blivit en legendarisk person i Danmark, fast knappast i Sverige.

I August Cederborgs ´roman "Göingehövdingen" ifrån 1899, finns ett helt kapitel som handlar om när Svend Poulsen på Verums kyrkbacke talar till församlingsborna, och uppmanar dom att hålla sig till den rättmätige kungen - dvs. den danske!

Därför reste Verums bygdelag denna staty av Gøingehøvdingen utanför kyrkan - den 28 augusti 2010 - hela 400 år efer Svends födelse.

Allt detta och mer därtill står att läsa på en skylt bredvid statyn!

Jag cyklar vidare längs den gamla kyrkvägen till Vittsjö.....

....idisslade kreatur längs vägen.

Vid cafe´Sjöstugan i Vittsjö är det dax för mat.

Vankiva säteri?

Vankiva kyrka

Skogbro vägskäl - Sveriges vackraste!

Nyfött föl så söt så söt!

En lite annorlunda variant av den årliga cykelturen till Skäralid - 24 april!

På påskdagens morgon den 24 april åker jag tåg ner till Stehag med min cykel. På detta sätt kommer jag längre iväg och vidgar mina vyer lite.

Det finns ju många varianter på detta tema, så detta är bara början. Numera går ju pågatågstrafiken även på Malmöbanan. Vi i Vinslöv är de stora vinnarna med tåg 2 ggr i timmen.

Från och med den 14 maj stannar tåget åter i Sösdala efter 50 år. Så småningom blir det stopp även i Tjörnarp, Hästveda, Bjärnum, Vittsjö, Killeberg och Önnestad. Detta ser jag verkligen fram emot - för kombinationen tåg - cykel är smidigt och inte speciellt dyrt heller, tycker jag.

Stehags lilla stationssamhälle passar bra som start på min cykelfärd. Vädret är strålande vackert, alldeles vindstilla, nästan som en högsommardag - helt perfekt för cykling.

Allting bara exploderar minst 2 veckor tidigare än normalt.

Vitsipporna blommar för fullt - det är bedårande vackert

Ett vackert kuperat landskap möter mig på färden.

Nu grönskar det i dalens famn - nu doftar äng och lid......

.....Så kom med, kom med på min cykelfärd i Vårens glada tid!

Bosarps vackra kyrka!

Hästen och skatan

Allén upp till.....

Trolleholms slott

Trolleholm kallades ursprungligen Kattsnave. Det kom på 1500-talet i danska riksrådet Tage Ottesen Thotts ägo. Han uppförde där borgen Eriksholm 1538. Den brändes 1678 av danskarna. 1680 inköptes godset av danska riksrådet Niels Trolles änka, Helle Rosenkrantz. Hennes sonsöner sålde det 1727 till sin kusin, överstelöjtnant Fredrik Trolle, som 1755 lät göra det till fideikommiss och ändra dess namn till Trolleholm.

enligt Wikipedia

Ett åttakantigt hus ligger alldeles intill slottet!

Det skall enligt uppgift vara byggt i slutet av 1800-talet, ett hönshus i åttakantig "tårtbitsform" med skorsten i mitten. I en del av huset bodde "hönsakadorran" d.v.s kvinnan som skötte om hönsen.

Hönsen var uppdelade i åldersgrupper, med varje grupp i sin tårtbit. Hönsen fanns kvar här ända fram till femtitalet. Under några år användes huset som garage. Så sent som på åttiotalet hade man t.o.m. några höns här igen.

Numera är Åttakappan ombyggd till en modern bostad.

Rönne å slingrar sig i s.k. meanderslingor som är det naturliga flödet i ett slättlanskap.

Naturum vid Söderåsens nationalpark i Skäralid har fått sig en rejäl ansiktslyftning.

Här äter jag en god middag och tar en kall öl.

Det var som jag trodde att boken var helt utslagen, vilket är lika magiskt varje vår.

Fantastisk utsikt över sprickdalen ifrån det s.k.Hjortsprånget.

Utsikt över Naturum!

De fyra istiderna under de senaste årmiljonerna, har bidragit till dalarnas utformning, en process som fortsätter än idag. Under kalla vintermornar bör man inte gå nere i dalen för då riskerar man att få en sten i huvet.

Rasbranterna är över hundra meter höga.

Nere i ravinen rinner den lilla Skärån - ett härligt porlande med intensiv fågelsång fyller mina öron.

Trot om ni vill men under några löv längst in i skuggan finns det fortfarande lite snö kvar...

Hur var det nu Ida sjöng....?

.....Jag gör mycket vatten i bäcken så där så det hoppar och far....

Jag är tillbaka till den lilla Skärsjön igen efter en 5 kilometers vandring i kanjonen.

När björkarna har löv stora som musöron är det dags att beskära rosorna. Så sätt igång och klipp!

Mitt i skogen söder om Perstorp kommer jag till detta vägskäl

här har jag sex vägar att välja på, tur att man har GPS för det finns inga skyltar.

Håkantorps mölledamm är en av flera dammar i området. Dammarna anlades för karpodling av munkar ifrån Herrevads kloster. Numera är här ett omfattade fågelliv som är skyddat under perioden 14 april - 14 juli. Vintertid är det ett eldorado för skridskoåkare. Dammarna som mer ser ut som naturliga sjöar ligger på 100 meters höjd vilket gör att isen lägger sig tidigt.

Va då kluven????

Till dagsturerna 2010!

_\\|//_
(' . . ')
----ooO-(_)-Ooo----
Kontakta mig gärna!