Jag startar tidigt på morgonen och vilar en stund vid Nävlinge kyrka efter den första regäla uppförsbacken för det kommer fler på cykelfärden mot Trelleborg. Skåne är backigare än vad man kan tro.
Jag cyklar nerför Linderödsåsens branta sluttning, här har man en fantastisk utsikt över Ringsjön, den ligger som en spegel rakt framför mig när jag susar nerför backen.
Jag kommer till campingen i Trelleborg redan vid tretiden på eftermiddagen efter ca 120 km på cykel..........
....... i morgon bitti tidigt tidigt (kl. 3.00) ska jag åka båten till Rügen. Så jag går och lägger mig redan kl. 18 och sätter klockan på ringning kl. 2.30, och det är inga problem att somna för det är väldigt lungt på campingen så här års.
Utsövd och pigg lämnar jag mitt tält på campingen. Jag träffar mina medcyklister i hamnen dom har alla kommit med bil nu på morgonen ifrån Kristianstad och lär väl knappast vara speciellt utsövda. Utan snarare ganska trötta.
Turen över till Rügen tar 4 timmar. Vi passerar Königsstuhl en 117 meter hög kalkstensklippa som syns lång väg.
Här på "Kungastolen" ska den svenske kungen Karl XIII år 1715 ha låtit ställa en länstol. Sedan satte han sig bekvämt till rätta för att i lugn och ro betrakta ett viktigt sjöslag mellan de svenska och danska flottorna.
Ön Rügen tillhörde Sverige under nästan två sekler i 184 år.
Vid Westfaliska freden 1648 fick Sverige bl.a. Vorpommern i norra Tyskland. I praktiken hade Sverige ockuperat området alltsedan inträdet i trettioåriga kriget 1630.
Det betydde att dessa tyska områden kom att tillhöra Sverige vid en tidpunkt då Skåne och Blekinge ännu tillhörde Danmark.
De delar av Vorpommern som omfattades av ön Rügen samt städerna Stralsund och Greifswald behöll Sverige fram till freden i Kiel 1814. Helt otroligt men sant.
Klockan 7 är vi framme i Sassnitz nya färjeläge Mukran. Vi är 15 st förväntansfulla cyklister som samlas inför dagens etapp till Ostseebad Sellin där vi ska bo på hotell två nätter. Bertil är den som organiserat denna tur i Karismas regi. Det blir väl inte speciellt avanserad cykling men kanske intressanta platser att besöka.........får vi hoppas.
KdF-Bad Prora är en över 4 kilometer lång byggnad utmed den fina sandstranden strax söder om Sassnitz. Den anlades på 30-talet av Hitler men blev aldrig färdig för kriget kom emellan.
Här skulle nästan 20 000 personer samtidigt kunna sola och bada några veckor. Hämta ny kraft genom avkoppling och nöjen. På tyska "Kraft durch Freude", förkortat KdF. KdF var en fritidsrörelse inom nazismen. Arbetarfamiljer skulle vila, kanske för att stärkta återgå i arbete igen, eller ut i ett nytt krig.
De sammanbyggda höghusen står kvar, men vittrar sönder i väder och vind. Några av fasaderna bör man inte gå nära längre. Flak av cementputs dunsar då och då till marken. Fönsterkarmarna är anfrätta. Rutor är spruckna och ibland som på bilden saknas fönsterna helt.
Man varken kan eller får riva dessa byggnader för dom ska stå kvar som ett monument över denna riktigt tråkiga tid i vår historia. Fast det ser helt overkligt ut, är det klart sevärt. När man ligger nere på stranden försvinner denna fula byggnad helt bakom dyner, buskar och träd, tack och lov.
Här skulle ett 110 meter långt restaurang-komplex byggas, men man byggde bara den runda betongaltanen, stranden är i klass med vår fina strand utmed hanöbukten.
Kap Arkona norra Europas mest kända fyr
På Kap Arkona står egentligen två fyrar, den ena byggd av Karl Friedrich Schinkel 1826-27. Dess teknik byggde på 17 råoljelampor och paraboliska speglar. 1902 byggdes den "nya" elektriska fyren. Från fyrtornet kan man vid klart väder se ända till Danmark.
Vi cyklar vidare längs havet och kommer strax till en helt annan värld...
Ostseebad Binz
Vilken idyll....fantastiska hus!
Villa "Undine" är förmodligen det vackraste av de tre kulturskyddade Wolgast husen på Rügen. Skeppsbyggmästaren i Wolgast, Heinrich Kraeft kom i slutet av det 1800-talet på idéen, att bygga hus som delvis bestod av färdiga delar och som till och med kunde beställas via katalog. Så detta är ett monteringsfärdigt hus med andra ord.
De typiska tyska "strandkorgarna".
Ortens huvudattraktion är den 370 meter långa bryggan från början av 1900-talet.
Det stora Kurhuset
Under 1870-talet utvecklas Binz till ett turistmål och cirka 10 år senare får orten det officiella namnet badort. Under denna tid byggs flera övernattningsställen, ortens första kurhus "Det stora Kurhuset" byggs 1890 det förstörs vid en brand 1906 och byggs upp igen 1908.
Efter andra värlsdkriget och fram till återföreningen var här nog ingen större aktivitet eftersom det närliggande Prora var stängt för alllmänheten och folk fick nog inte ströva fritt nära havet hur som helst p.g.a. flyktrisken.
Den tyska återföreningen var startskottet för stora förändringar i Binz. Talrika villor vid strandpromenaden och i hela orten ges tillbaka till sina ursprungliga ägare, de restaureras, byggs om eller rivs och byggs på nytt och används åter som hotell, pensionat eller lägenhetshotell. Gator och trottoarer restaureras, strandpromenaden förlängs i riktning mot Prora, kurplatsen byggs om.
1994 återinvigs
den 370 meter långa ”Seebrücke” (havsbryggan). Redan 1902 byggdes en 600 meter lång brygga som då liksom nu användes för båttrafiken som gick mellan badorterna. Eftersom här saknas naturliga hamnar och det förmodligen är ganska långgrunt var man tvungen att bygga dessa bryggor.
Redan 1905 förstördes bryggan i en januaristorm den byggdes upp igen samma år. 1912 hände här en allvarlig olycka när en båt skulle lägga till och 17 människor miste livet. 1942 förstörs bryggan av is och den byggs inte upp igen förrän år 1994. Alltså 52 år utan brygga.
Fin rondell i Binz.
Vi cyklar vidare mot nya mål!
Ett äldre par njuter av vårsolens glans i en av de många typiska "strandkorgarna" som man bara kan se i Tyskland? Jag begriper mig inte riktigt på funktionen, förmodlingen är det ett minne ifrån förr när överklassen satt i sina fina kläder och skulle skyddas från sand och vind och slippa bli solbränd i ansiktet.
....Tempelberget. Här ligger det fina jaktslottet Granitz 107 meter över havet.
Under den klassicistiska epoken (1837 till 1851) lät Wilhelm Malte I, fursten av Putbus, uppföra jaktslottet.
Fursten av Putbus använde slottet främst för inkvartering av sina gäster. Redan år 1900 öppnade den furstliga familjen slottet för allmänheten. Efter en omfattande renovering hör slottet idag till en av de största turistattraktionerna på Rügen.
154 trappor leder upp till tornet. Endast 30 personer får gå upp eller ner åt gången pga säkerhetsskäl.
Och på tornet får det inte vara för många personer heller.
Reglerad trafik så att säga.
Väl uppe har man en fantastisk utsikt över Rügen. Man häpnas över att det finns så mycket skog.
Bra ordnat för cyklister längs stigarna....
Vi kommer til Ostseebad Sellin redan kl 2 på eftermiddan. Denna kurort är i samma fina sekelskiftesstil som Binz.
Badorten Sellin är känd sedan 1295. Namnet Sellin är av slaviskt ursprung och betyder "grönt land". Under århundraden tillhörde orten Fursten av Putbus. Från att ha haft enbart livegna innevånare, som var bundna till jorden, kom efter 1750 andra hantverkskategorier till byn. När livegenskapen upphävdes 1806 var av de 104 innevånarna bara 34 fria.
I och med att Rügen 1815 överlämnades till Preussen, slutade en över 160-årig svensk period på ön (1648 - 1815). Utvecklingen till badort började 1887, samtidigt som man byggde ett hotell. Ortens blomstringsperiod kom emellertid något senare, sedan man anlagt alléer och promenadvägar. 1896 - 1912 byggdes i den bekanta badortsarkitekturstilen många av de praktfulla villorna, som fortfarande utgör den speciella tjusningen med orten.
Vårt fina hotell Haus Sellin som är mycket charmigt.
Fin utsikt från den fina verandan!
Till de speciella sevärdheterna hör havsbryggan, som byggdes 1906. Fram till dess hade gäster, som kom med båt, måst föras i land med hjälp av segelbåtar. Efter en olycka 1900, då flera passagerare omkom, bestämdes, att en över 500 m lång brygga skulle byggas för att underlätta landstigningen. Is och stormar gjorde, att bryggan skadades och måste byggas om. Senaste ombyggnaden skedde 1998.
Fantastiskt fina stränder med nästan kritvit sand.....
De typiska strandkorgarna är strategisk placerade.
Man kan åka lift ner till bryggan om man inte kan gå i trappan.
Hade det inte varit för bilarnas skull kunde året varit 1904 istället för 2004.
Allt är väldigt rent och snyggt, jag såg inte ett enda papper på gatan eller den minsta lilla fimp på stranden.
Bra frukostbuffé på hotellet - här gäller det att ladda för dagen!
Sen är det dax att cykla en tur söderut.....
Här har man tänkt på cyklister och vandrare med bra skyltar, det är kanske inte så konstigt för man har ju haft turistnäringen i nästan 150 år så allting är ju uppbyggt för turister.
En väldigt fin strand som ser inbjudande ut, men badgästerna fattas. Det är ju trots allt bara den 22 maj så om en månad ser här nog helt annorlunda ut.
Vi passerar snabbt två mindre badorter, Ostseebad Baabe och Ostseebad Göhren här är liksom överallt annars väldigt rent och snyggt med nybyggda och nyrenoverade hus. Vilken fantastisk metamorfos ön måste genomgått de sista 15 åren efter sammanslagningen med Västtyskland.
Det vet jag, för vi var här, eller rättare sagt i Sassnitz på en studieresa när jag gick i åttan 1970. Vi besökte då bl.a. en skola där man drillade eleverna i värsta militärstilen. I läroböckerna handlade allting om Lenin och Stalin t.o.m i matteböckerna var dom nämda och om jag inte minns fel så hette skolan Lenin oberschule.
Husen var riktigt gråa och trista. I affärerna fanns det inte mycket att köpa. Militären gick igenom allt vad vi hade både på dit och hemresan. Vi fick inte gå var som helst, och människorna såg ut som på 50-talet och inte särskilt glada.
Så tack och lov ser det nu helt annorlunda ut.
Man har byggt upp en skyddsvall mot havet som vi cyklar upp på, det blåser kraftigt och är inte speciellt varmt trots att solen skiner.
Som sagts tidigare är allting väldigt rent och snyggt, och man ser verkligen om sina hus precis som denna mannen gör. Människorna vill väl visa upp att den gamla gråa tiden är över och målar allting i ljusa och glada färger. (Nu är det ju tyvärr grått på vart och varannat hus här hemma, det verkar vara högsta mode, vilket jag inte begriper)
Det är Många uddar och vikar på denna vackra ö........Klein Zicker och Gross Zicker heter några som vi passerar.
Fin trädgård!
Öppna landskap....
Det är dax för mat som vi naturligtvis äter ute i det fina vädret.
Vi cyklar vidare på fina kullerstensgator.
En fantastisk trädsvamp i all sin prakt!
Det är lika bra om inte bättre cykelvägar på Rügen om man jämför med hemma.
Här är man verkligen ute och cyklar mitt i rapsfältet.
Underbara färger.
Det finns gott om fina restauranger..
Landskapet liknar Österlen.
I Meritzdorf blir vi rodda över en å, med cykel kostar det 1 euro per person. Det blir en bra timlön för "färjkarlen" och det är verkligen honom väl unnat.
Hej, hej hemskt mycke hej!
Selliner see
Nerför backen till Seedorf, det är dags att tanka, för man blir ju törstig av att cykla.....
Det är gott om vattenvägar runt Rügen, det måste vara ett paradis för båtfolket!
Så här kan också ett hus se ut!
Kastanjen är i sin fulla blom vackrare än så här kan den inte bli.
"Melkhus" står det på skylten och jag förmodar att det var här man köpte mjölken förr i tiden. Man kan ju undra varför det inte heter Milchhaus. Kan det va ett svenskt ord som levt kvar från den svenska tiden (1630-1814)? (Tillagt 2016 - det är lågtyska, niederdeutsch eller plattyska. De är vi som har lånat många ord från lågtyskan!)
Ett nytt äventyrsbad i Sellin "Wasserwelt Nemo".
Vi är tillbaka i Ostseebad Sellin igen efter en fin cykeltur på södra Rügen!
Den s.k. Himlastegen med sina 99 trappsteg leder ner till Kejsar-paviljongen på havsbryggan.
Jag måste prova "strandkorgen" som mer liknar en droska utan hjul eller en bahytt. Den är helt ok att sitta i, fast kanske inte så bekväm att sola i precis.
Idag ska vi cykla tillbaka till Mukran och ta båten hem till Sverige igen efter några sköna dagar på Rügen.
Det har regnat i natt och ser lite oroväckande ut men än så länge slipper jag ta på mig mina regnkläder.
Vi cyklar västerut längs sydkusten på ön. Här i rügenska sjön ligger en av nordtyska kustlandskapets klenoder den lilla ön Vilm<. Ön är bara 2,5 km lång, knappt 94 hektar stor och höjer sig 37,7 meter över havet. Ön kännetecknas av en egenartad natur som är representativ för södra Östersjön.
De båda huvudöarna Stora och Lilla Vilm är genom Mitt Vilm förbundna av en smal strandvall av morän. Sanddriften visar hur både havet ger och tar. På ön kan man se hur kustformationen i södra Östersjön har utvecklats ostört från människors inverkan.
Det går dagliga guidade turer dit ifrån Lauterbach.
Är det något vi svenskar är bra på så är det kartor - mellan åren 1692 och 1709 ritades 1200 kartor över Svenska Pommern, det var ett sätt för kungen att hålla koll på vad undersåtarna hade i mark och skog så att rätt skatt betalades. De var dessutom helt geometrisk riktiga vilket är unikt.
De 1200 kartorna har överlevt alla krigen och finns bevarade i Greifswald där dom kan beskådas. Man är mäkta stolt över detta, för ingenstans i hela Tyskland finns nåt liknande historiskt dokument.
Tilläggas bör att jag år 1999 var i Greifswald på en studieresa och tittade på kartorna som är väldigt fina (det var kopior - orginalen är väl inlåsta i brandsäkert arkiv). Proffessorn som föreläste var helt exalterad.
Det är kanske det enda spår vi lämnade efter oss och inget så dåligt heller för dom lär nog finnas kvar åtskilliga år framåt.
De svenska lantmäterikartorna över Vorpommern som vi beskådade vid ett studiebesök på Greifswalds Universitet 1999
Detta är dom enda kor jag ser, konstigt nog självägande bönder finns kanske inte alls här överhuvudtaget.
Storken lyser med sin frånvaro, det lär ju finnas gått om Stork.
"Åh, åh det ligger i luften, nånting är på gång".......
Den lilla hamnen i Lauterbach, härifrån går det dagliga båtturer till ön Vilm.
Ett rökeri för den som är sugen på rökt fisk.
Forsätter man härifrån ca 3 kilometer västerut längs havet kommer man till Neukamp vid Wreechen See. Här ska det finnas ett helt fantastisk hotell med restaurang som heter Nautilus. Själva hotellet är en gräsligt ful och stor industribyggnad. Där själva restaurangen är en kopia av kapten Nemo´s ubåt "Nautilus" som är placerad inne i byggnaden. Detta missade vi för färden gick istället rakt norrut mot Putbus.
Tyskarna är rädda om sina träd, speciellt då om ekarna, det är med all rätt tycker jag. I Berlin är det nästan en dödssynd att hugga ner ett träd dryga böter och t.o.m fängelse kan det bli.
Vi cyklar några kilometer inåt landet och på lång väg känner man den omisskänliga doften av ramslök, vi närmar oss.....
Putbus - den vita staden!
Staden ser ut som den gör tack vare Wilhelm Malte I, fursten av Putbus, som levde 1783 - 1854. Han blev utnämd till guvernör för Svenska Pommern 1813 av Kung Karl XIV Johan Bernadotte.
1810 grundade han staden i italiensk inspirerad stil, det gjorde Putbus till den yngsta residensstaden i norra Tyskland.
Här känner man den svenska historiens vingslag. Staden blev till en arkitektonisk klenod mitt i en jordbruksbygd. Malte utgick från centrum, en riktig skrytplats som heter Circus. Längs en bred cirkelrund ringväg står 16 tre- och tvåvåningshöga pampiga villor i stram klassicistisk stil. Till cirkelns nav går åtta spikraka vägar i en tuktad park mot en hög obelisk.
En tanke slår mig att stilen på husen påminner om vårt slott där hemma nämligen Wanås som faktiskt har kopplingar till Putbus. 1691 blev Lena Sofia von Putbus ägare till Wanås. Efter henne gick gården i arv till brorsonen, den svenska greven Moritz Ulrik von Putbus, som ägde flera stora tyska gods och som troligen inte brydde sig speciellt mycket om Wanås. Samma sak gällde förmodligen även han son, Malte Fredrik von Putbus. Släkten von Putbus, som upphöjdes till grevligt stånd av kung Fredrik I, ägde Wanås fram till 1756.
Wilhelm Malte I - fursten av Putbus farfar ägde altså Wanås, han fick kanske inspirationen till staden Putbus från den gamla Göingeborgen Wanås! Intressant eller hur! Hit måste ni komma och kolla.
Centralt i staden ligger den 75 hektar stora slottsparken. Den anlades först i fransk stil men fick senare ett utseende som engelsk landskapspark med djurhage. Idag är parken skyddad som naturminnesmärke och för sina besökare förbi exotiska buskar och träd.
Vi beger oss in i parken men ombeds att gå med cyklarna. Det är en fantastisk fin park.
Häststallet
Namnet på parken till trots finns inte Putbus slottet kvar idag. En gång i tiden var slottet det största på hela Rügen.
Efter andra världskriget var slottet i dåligt skick och på grund av olika misslyckade försök att renovera slottet i samband med ideologiska förändringar. Beslöt DDR regimen omkring 1960 att riva byggnaden. Flera tillhörande byggnader som orangeriet, häststallet, slottskyrkan, en teater och ett badhus vid stranden finns däremot kvar.
Slottskyrkan
Ett monument från kriget troligtvis okänd soldats grav.
Ett tomt storkbo igen.
Denna vägen ska man inte klaga på, här har man lagt ut betongplattor i hjulspåren.
På väg till den största staden på ön Bergen auf Rügen
Staden ligger på en kulle, så förmodlingen kommer namnet därav.
Sankta Maria kyrka ligger som kyrkor brukar göra - mitt i staden på den högsta punkten.
Tingsrätten
Dags för mat, och nu är det riktigt fint väder igen, tur ska man ha!
Bergen auf Rügen är en mysig liten stad på ca 15000 invånare.
Vi cyklar den knappa milen upp till Ralswiek som ligger vid Jasmunder Bodden.
I den lilla hamnen ligger en båt och på Bertils rekomendation köper jag där
Bier und Butterfisch (Smörfisk) som ska vara väldigt god enligt honom. Jo visst är den god, bieren i alla fall. Man är kanske inte tillräckligt hungrig.
Vi börjar närma oss slutet på resan och cyklar den sista biten in till.....
.....färjeläget i Mukran. Jag tror nog att dom flesta är mycket nöjda med turen, jag är det i alla fall, en trevlig erfarenhet att cykla i grupp som jag inte gjort tidigare.
Klockan 17.45 går båten efter tidtabell och vi lämnar den fina ön som jag säkert kommer att återvända till, för här är mer att utforska.
Vi kommer till Trelleborg 21.30 söndag kväll. Jag säger farväl till mina vänner som packar sina cyklar på bil och släp för färd hem. Dom är väl i säng vid tolvtiden. Själv cyklar jag bort till mitt tält på campingen och sover sött redan kl.10 för det är en dag imorgon också. Då börjar cyklingen hem.
Jag vaknar tidigt nästa morgon, campingen är alldeles öde. Jag packar ihop mina grejer och lägger betalningen i en brevlåda vid receptionen jag tror det kostade 200 kr för fyra nätter.
Jag stannar i Smygehuk - Sveriges sydligaste udde - och äter frukost.
Härliga Skåne
Jag cyklar österut längs sydkusten, ca 1 mil innan Ystad lämnar jag havet och cyklar norrut.
Sjörups gamla kyrka
Någon gång mellan 1150 och 1170 uppfördes kyrkan. På 1800-talet bedömdes kyrkan vara för liten så man byggde en större kyrka Vallösa kyrka. Sjörups gamla kyrka lämnades åt att förfalla. 1935 räddades kyrkan från ytterligare förfall. 1969 återinvigdes kyrkan.
Vid ingången till kyrkan finns en runsten Sjörupstenen troligen från 900-talet.
Krageholmssjön är en typisk skånsk slättsjö. Här spelade man in delar av filmen Utvandrarna. Sjön skulle då föreställa Ki Chi Saga som var den sjö som Karl-Oskar och Kristina slog ner sina bopålar vid.
Eken är ett fantastiskt träd - man brukar säga att det tar 300 år för en ek att växa till sig, sedan har den 300 år i arbetsför ålder, och därefter 300 år som pensionär.
Detta exemplar är inte så gammalt och inte riktigt friskt fast det är vackert ändå.
Nu är jag hungrig, och som tur är, är det öppet på det anrika gästgiveriet i Sjöbo. Sjöbo gästgifvaregård är en kopia av lustslottet Grand Trianon i Versaille utanför Paris. Fritjof Nilsson Piraten brukade sitta här och äta ål som skjöldes ner med gästgivarens besk.
Numera håller Piratensällskapet sina månadsmöte på gästgifvaregården och lunchen i samband med utämnandet av Årets Piratenpristagare.
Mätt och nöjd och glad efter en superb lunch på den fina gästgivargården cyklar jag vidare på min färd hemåt. Vid Vombsjön passerar jag Övedskloster.
Jag kom uppför backen utan att behöva stiga av cykeln, förutom för att ta bilden förstås.
Askeröd
Järnvägen mellan Eslöv och Ystad började byggas 1863 och las ner 1983. Tråkigt men sant.
Några hästar på Rügen såg jag inte. I Skåne finns det många hästar och det är fina djur, speciellt detta fina sto med sitt vackra föl.
Lommarpskorset i sikte och jag är hemma igen.
Det blev fem fina dagar i ett strålande försommarväder - både igenom Skåne och framför allt på ön Rügen som var över förväntan fin. Allting var nytt och uppfräschat och folket var verkligen service minded. En resa dit kan jag absolut rekommendera. Den ligger ju dessutom så nära oss.
Se en film från denna turen!
Vinslöv den 13 februari 2011 Förbättrad den 15 april 2023
