Vecka 10 är det åter dags att åka till varmare breddgrader, speciellt efter en lång kall vinter är längtan efter värme stor. De dramatiska händelserna i Egypten denna märkliga vår (som redan kallas arabvåren) gör att suget efter resor till Kanarieöarna är större än normalt.
Vi har turen att få en resa till Fuerteventura där vi aldrig varit förut så det blir ju spännande........
Fuerteventura
är en perfekt ö att cykla på, med lite biltrafik och ett behagligt torrt klimat hela året. Många små asfalterade vägar i ett kuperat öppet landskap gör det ännu intressantare. Högsta punkten är max 600 m.ö.h. Visst är det backigt om man jämför med här hemma, men det är ju det som är själva utmaningen.
Jag hyr en splitterny cykel som kostar 22 euro för 3 dagar, det är billigt, cykeln levereras direkt till hotellet.
Splitterny 21 växlad mountainbike - 22 euro för tre dygn!
Under 3 dagar cyklar jag runt på den södra delen av den karga ön. Namnet till trots är det ovanligt vindstilla - de spanska orden fuerte viento betyder nämligen hård vind - för på Fuerteventura blåser det nästan alltid en jämn hård vind ifrån nordväst.
The "fuerte-goat" the official symbol of Fuerteventura
Här komer lite bilder från cykelturerna..................
Efter lite strul med cykeluthyrarna som skulle leverera cykeln kl 10, (Dom kom inte förrän kl 11.30)
kom jag så äntligen iväg i ett strålande vackert väder. Helt perfekt för en cykeltur.
Costa Calma består egentligen bara av ett antal hotell uppradade efter varandra, och är egentligen ingen genuin by från början, så är det ovanligt lätt att komma ut ur stan. Jag valde att cykla tvärs över mot den västra sidan av ön precis på det ställe där ön är som smalast - endast 5 km.
Vägarna är väldigt väl underhållna och trafiken är ringa - den splitternya cykeln är perfekt - kan de va bättre?
Tittar man riktigt noga så hittar man lite blommor här och där i det karga ökenlandskapet som nog till mycket påminner om Sahara öknen, den ligger ju bara 100 km öster härom.
En konsbevattnad annanasodling eller bara för syns skull, ja det är frågan....
Båt på torra land. Här har man en riktig oas mitt i öknen.
Montaña Areguia 437 m.ö.h.
En märklig figur i gräset - man kan ju undra om det är något religiöst?
De högsta bergen på ön ligger på Jandia halvön - Pensula de Jandia - där Pizo de la Zarza är hela 800 meter över havet.
Här börjar det bli lite backigt.
Ett väldigt kargt landskap med lite palmer här och där.
Visst påminner det om "Lapporten" i Abiskoområdet.
På högsta toppen, ca 400 meter över havet, vänder jag och cyklar ett annat håll tillbaka.
Här är bergen ljusare till färgen.
Jag svänger in på en lite mindre trevligare väg och blir snart....
....förbicyklad av 3 tävlingscyklister som snabbt tar sig uppför backarna och försvinner i fjärran. Dom är av en helt annan kaliber än mig, för här räknas det tider och knappast landskapsskådning.
Inte har dom tid att prata några ord heller för den delen, så vilka dom är eller var dom kommer ifrån vet jag inte. Under dagen möter jag många cyklister som säkert valt att lägga en träningsvecka här nere för hemma i norra Europa är det ju fortfarande bister vinter.
På min vänstra sida har jag det gula berget Montaña Redonda och på min högra sida torna det svarta Cardón upp sig hela 637 meter över havet - Ett magnifikt landskap!
Man skymtar havet i fjärran, nere i dalen ligger tomatodlingar - här odlar man tomater i växthus.
Den lilla byn Cardón.
Montaña de Tirba 345 m.ö.h.
Det ståtliga Cardón rese sig som en vägg framför mig.
Inga dåliga skyltar man har - porten till Pajara kommun går inte av för hackor. Det hade kanske varit något för Kristianstad kommun som byter kommunskyltar titt som tätt. Denna här får man ha i generationer.
En Hacienda utslängd mitt på slätten, den verkar helt obebodd men väl hållen. Det är kanske nån typ av fritidshus för lite rikare spanjorer?
Förmodligen gäller det även för detta hus som verkar vara väldigt nytt.
Jag passerar fina villor i den lila byn Las Hermosas på min väg ner till havet. Det går nerför i en hisnande fart.
Jag kommer ut på samma väg jag kom tidigare idag, med den fantastiska utsikten över Jandia halvön. Bergen och havet utgör en dramatisk syn.
En flock får står framför den fina villan.
Nu är jag inte högt över den blå Antlanten.
Vackert!
Jag cyklar ner till havet vid den lilla byn La Pared här är havet azurblått.
En liten jordekorre tittar fram bakom en sten.
På den västra sidan av ön brusar havet och rullar in i stora vågor. Knappast lämpligt att bada här men enorm vackert att titta på.
Atlanten rullar in - ett filmklipp på min hemsida!
Här ligger också en fin fiskerestaurang som ska ha bra mat enligt vad jag hört. Annars är det väldigt tunnsått av den varan. Själv har jag matsäck med mig.
Jag cyklar tillbaka till Costa calma igen och utforskar lite söder om staden.
Jag följer en grusväg ner till havet, här är havet betydligt lungnare (Costa Calma = den lugna kusten).
Här finns t.o.m. ett litet strandcafe´...
.....jag är tillbaka igen vid sextiden efter en trevlig cykeltur i ett fantastiskt landskap!
...nästa dag....
...är det lite mulet och nästan lite behagligare att cykla.
Jag cyklar norrut längs kusten och följer den stora vägen upp till Oasis park
Det är en djurpark som är kombinerad med en botanisk trädgård - som är relativt nyöppnad!
Här kan man säkert se och uppleva mycket om man vill - rida kameler kan man i alla fall göra.
Jag cyklar snabbt förbi anläggningen för att så fort som möjligt komma ut på mindre vägar.
Ett helt öde hus utmed vägen väcker min nyfikenhet, det verkar inte vara förfallet så kanske bor här någon ändå.
Vackra blomster!
På getberget verkar det inte vara mycket till bete.
En uttorkad vattengrop. Överallt ser man uttorkade dammar och kanaler. När ett stort regn kommer gäller det att samla upp så mycket som möjligt, för det kan regna det vet jag.
Stora vidder mellan kullarna.
Den lilla "staden" Tuineje med Morro del Medio som är en caldera d.v.s. en kollapsad vulkan!
Jag cyklar snabbt igenom staden som nog mer är en by.
Här börjar det gå uppför en bit till nästan 400 meters höjd
Här är det ju riktigt grönt, förmodligen en gryta som är skyddad mot de förrödande vindarna ifrån nordväst.
Jag cyklar förbi den lilla byn Toto som är en oas mitt i det karga landskapet!
Nu bär det nerför till staden Pájara!
En av många fina rondeller, som man verkligen lägger ner mycket möda på att utsmycka. Här en staty av en bonde som mjölkar sin get. Man sköter också det väldigt fint.
Hemma är det mycket dåligt med underhållet, förmodligen kostar det för mycket att ha folk som lukar och gör det snyggt - här är löneläget ett helt annat.
Men med vår höga arbetslöshet som kostar mycket pengar borde man ju kunna sätta lite folk till att bl.a underhålla det offentliga rummet med lite kontiniutet. För som det ser ut nu, speciellt en bit in på sommaren med lug som sticker upp både här och där, blir det ju ingen vacker syn. Så såg det definitivt inte ut när jag växte upp på 60-talet.
Jag tror inte det uppväxande släktet vet hur det ska se ut, dom verkar knappt bry sig utan slänger allt vad dom har i nävarna precis där dom är, samtidigt som dom knappar på sin förbannade telefon.
Pájara är nog närmast stad man kan komma och här är det lite aktivitet speciellt vid kyrkan där en skäggig man i folkdräkt låter en åsna gå runt i en vandring. Jag cyklar tyvärr förbi för det är rätt trafikerat och svårt att stanna.
Vid ett torg stannar jag och sätter mig i skuggan för att äta min matsäck. Pájara är turistcenter för hela Jandiahalvön och är huvudort till kommunen med samma namn. En liten metropol helt enkelt, och här finns säkert mycket att titta på men jag cyklar vidare.
(här slutar jag för tillfället skriva så bilderna får tala för sig själv - jag kommer dock så småningom fullfölja berättelsen)
<
...nästa dag, den sista cykeldagen....
Lite bilder kring Costa Calma......det var ju strandliv också!
Fuerteventura 
